"Tack för att ni inte lämnat oss"

Uganda har ett av Afrikas mest generösa flyktingmottaganden, där nära två miljoner människor just nu söker skydd. Frågan är hur länge landet kan fortsätta ta emot människor när stödet från omvärlden minskar. Samtidigt väljer Act Svenska kyrkan att gå mot strömmen och skala upp.

Det är vår utanför terminal 5 på Arlanda. Snödropparna har precis slagit ut och fåglarna sjunger försiktigt i eftermiddagssolen när 16 personer från Svenska kyrkans olika stift checkar in för att resa till Uganda. Tillsammans ska vi besöka några av de projekt som Act Svenska kyrkan stödjer i landet.

Ett halvt dygn senare landar vi i Entebbe. Redan på väg från flygplatsen till hotellet i Kampala kommer det första skyfallet. Regnperioden har precis börjat. Människor söker skydd under plåttak och marknadsstånd medan dammet snabbt förvandlas till lervälling längs vägarna.

De kommande dagarna växlar det mellan regn och fuktig hetta när bussen letar sig vidare norrut genom landet. Landskapet förändras gradvis. Staden övergår i landsbygd, vägarna blir smalare och skumpigare och omgivningen allt mer savannliknande. 

Nedskärningarna slår mot de mest utsatta

Ett av de första besöken är flyktinglägren i Kiryandongo, där 165 000 människor på flykt fått nya hem. Uganda har ett av världens mest generösa mottagningssystem. Nyanlända rör sig fritt i landet, de får arbeta och får snabbt en bit egen mark så att de ska kunna bygga upp ett nytt liv. De kallar det ”open-door policy”. Men systemet pressas nu hårt av minskad internationell finansiering.

Redan under välkomstmötet blir allvaret tydligt. Trots att solen står i zenit inleder representanten för de lokala myndigheterna situationen med att tala om ett kvällsmörker. 

– Ni har kommit i solnedgången. Mörkret omsluter oss, och vi vet inte när solen kommer gå upp igen. Tack för att ni inte lämnat oss.

Berättelsen ska komma att upprepas i nästan alla möten under veckan. Neddragningarna i det globala biståndet har slagit stenhårt mot de människor som redan förlorat nästan allt. Matransonerna har kapats, vårdinrättningar och skolor står utan personal och bidragen till de som är allra mest utsatta har mer än halverats. Alla vi möter vittnar om en situation som håller på att bli ohållbar, men också om tacksamhet över att Act Svenska kyrkan står kvar tillsammans med partnerorganisationer i landet, och dessutom har förstärkt sin närvaro.

Minskade resurser leder till ökad stress

Violet Ngonzi Kirungi arbetar för Lutherska Världsförbundet, som är Act Svenska kyrkans samarbetspartner i Kiryandongo. Hon möter dagligen nyanlända från Sudan för att se till att de får grundläggande stöd: tak över huvudet, kontantstöd, mat, hälsokontroller och psykosocialt stöd. 

–De flesta är mammor med små barn, de vet inte ens om deras män lever. Många bär på svåra trauman och har förlorat nästan allt. Samtidigt måste de snabbt försöka bygga upp ett nytt liv, och det är det vi försöker hjälpa dem med, säger Violet. 

Men de minskade resurserna gör situationen väldigt utmanande.

– Det sista året har vi sett helt nya stressnivåer, mer våld i hemmen och mer hunger. Barn börjar arbeta, något som egentligen inte ska hända.

Det psykosociala stödet är avgörande

I en angränsande bosättning möter vi en grupp kvinnor och barn som varit i Uganda ett drygt år. Afra Ahmed Ali Abdallah förlorade båda sina föräldrar i Sudan. När hon kom till Uganda var hon djupt traumatiserad.

– Jag mådde väldigt dåligt psykiskt när jag kom hit, berättar hon.

Hon fick psykosocialt stöd redan från början och börjar nu långsamt återhämta sig. 

För Nimat Abdelkareem Hassan blev stödet från Lutherska Världsförbundet och Act Svenska kyrkan också helt avgörande. Hon flydde från Sudan med tre barn och kämpade med minnesförluster och depression efter flykten. Två av hennes barn lider av blodbrist och behöver  medicin.

Genom ett kontantstöd fick hon möjlighet att köpa ett litet marknadsstånd där hon kan baka och sälja bröd.

– Med den lilla verksamheten kan jag nu försörja mig och köpa medicin till mina barn, säger hon.

Tack vare att kollekter, anslag och insamlingsaktiviteter i kyrkorna ökade med nästan 20% kring jul förra året, och dessutom fördubblades av Akelius foundation, så har just den här typen av insatser nu kunnat förstärkas. 

Små insatser gör stor skillnad i en svår situation

Trots att den allt svårare situationen i Kiryandongo försöker Violet hämta hopp i de positiva berättelserna. Hon ser att insatserna gör stor skillnad – som i fallen med Nimat och Afrah. En kombination av psykosocialt och materiellt stöd som gjort det möjligt för dem att resa sig starkare. 

Violet berättar också om en annan kvinna som förlorade sju barn och sin man och ville ta sitt liv. Efter terapi och stöd har hon nu fått tillbaka viljan att leva.

– Att se någon ta sig igenom sådana svårigheter och hitta styrka igen – det är det som driver mig, även när mycket känns mörkt säger hon.