”Det handlar om vilken kyrka vi vill vara”

“Det är inte bara så att andra kyrkor behöver oss. Vi behöver dem. På riktigt.”

Biskop Andreas Holmberg stannar upp en stund innan han fortsätter berätta om sin erfarenhet av vänförsamlingar, systerkyrkor och den världsvida kyrkan. Om hur internationella relationer förändrar människor – inte bara dem som tar emot bistånd, utan kanske ännu mer oss själva.

– Nästan-kärleken tar inte slut vid Öresundsbron, säger han.

Runt om i Stockholms stift pågår just nu en slags motrörelse. Under årets fasteaktion ökade Stockholms stift sin insamling med över en miljon kronor jämfört med föregående år. När världen polariseras och blöder visar församlingsmedlemmar med sina handlingar och gåvor att man längtar efter en annan utveckling. Allt fler församlingar väljer också att ge anslag till Act Svenska kyrkan, alltså att avsätta en del av sin ordinarie budget till kyrkans internationella arbete.

I vissa församlingar handlar det om ett etablerat beslut sedan många år tillbaka. I andra är frågan ny och under framväxt. På flera håll växer övertygelsen om att internationell mission och diakoni inte bara kan bäras av tillfälliga kampanjer eller enskilda eldsjälar. Det behöver bäras gemensamt, av hela kyrkan.  

Vad är egentligen ett anslag? 

Ett anslag innebär att en församling eller ett pastorat avsätter medel i sin ordinarie budget till Act Svenska kyrkan, men det kan också handla om vänkyrkorelationer eller internationell mission och diakoni på andra sätt. Ofta är det en procentsats av kyrkoavgiften eller verksamhetsbudgeten.

Till skillnad från kollekter och tillfälliga insamlingar handlar anslag om långsiktighet och förutsägbarhet – både för församlingen och för det internationella arbetet. Men det är också ett statement.  

“Kyrkan har alltid varit transnationell”

När Biskop Andreas läser och kommenterar församlingsinstruktioner ger han återkommande ett medskick.

– Jag skriver ofta att jag uppmuntrar församlingarna att överväga att, som allt fler församlingar i vårt stift redan gör, avsätta en procent till Act Svenska kyrkan och internationell mission och diakoni.  

Han brukar också uppmuntra församlingar att bygga relationer med vänförsamlingar och systerkyrkor.

– Det får inte bara bli humanitär hjälp och katastrofbistånd. Det långsiktiga relationsbyggandet och kyrkorelationerna är mycket viktiga. Vi behöver påminna oss om det i en tid när polariseringen ökar, både inom länder och mellan länder.

För honom handlar internationellt engagemang ytterst om kyrkans identitet.

– Kyrkan har alltid varit transnationell. Gränser och etnicitet har egentligen aldrig varit särskilt viktiga för kyrkan. Vi lever under samma himmel. 

Han återkommer flera gånger till att relationerna är ömsesidiga.

– Det är inte bara så att andra, fattigare kyrkor behöver oss – vi behöver dem. Många som har erfarenhet av att leva nära en systerkyrka upptäcker det ganska snabbt. Vi behöver de här relationerna för att inte bli navelskådande. Det handlar om vilken kyrka vi vill vara.

Och just därför ser han anslagen som något större än ett budgetbeslut.

– Det är ett uttryck för nästan-kärlek, absolut. Men också för att vi själva behöver vara en del av den världsvida kyrkan.

“Det är inte ens en kopp kaffe per medlem!” 

I Sofia församling har man gett anslag till Act Svenska kyrkan sedan 2017.

Jeanette Forss, förtroendevald i församlingen och engagerad i den internationella gruppen, berättar att beslutet idag nästan passerar obemärkt.

– Det finns liksom ingen diskussion om det här. Det är väldigt etablerat.

När hon nyligen började undersöka hur beslutet en gång kom till blev hon nästan förvånad över hur odramatiskt det hade varit.

– Det var ett förslag som kom upp i kyrkorådet, skickades vidare till fullmäktige och beslutades. Och sedan har det bara fortsatt.

Idag avsätter Sofia församling en procent av kyrkoavgiften till Act Svenska kyrkan.

– När ekonomin varit sämre har vi kanske gett lite mindre, men målet har hela tiden varit att nå en procent.

Hon tror att mycket handlar om att internationellt engagemang redan länge varit en naturlig del av församlingslivet.

– Det finns många ideella och ett starkt engagemang i församlingen. Och nu, med allt som händer i världen och de minskade bistånden, finns också en stor vilja att göra något.

Anslaget motsvarar ungefär 25 kronor per medlem och år. Det är inte ens en kaffe!

Jeanette menar att många medlemmar aldrig ens besöker gudstjänster eller konserter. Men hon tror ändå att många uppskattar att en liten del av kyrkoavgiften går till internationellt arbete.

En ensam röst som fick stort genomslag

I Gustavsberg-Ingarö församling började allt med Sif Boman Redlig, ideell och förtroendevald. Hon hade nyss börjat engagera sig i det lokala arbetet med Fair Trade och Act Svenska kyrkan när en tidigare samordnare lämnade församlingen, och Sif blev ensam kvar.

– Så då blev jag samordnare, både frivilligt och ofrivilligt, säger hon och skrattar.

Under flera år byggde hon sakta upp engagemanget kring Act Svenska kyrkan i församlingen. Hon åkte på utbildningar, började sälja Act-ljus och organiserade aktiviteter. Men parallellt med det växte också en annan tanke fram.

– Jag hörde mer och mer om det här med en procent och anslag. Till slut tänkte jag: jag får väl skriva en motion.

Hon minns hur nervös hon var.

– Jag trodde nästan att det skulle röstas ner. Jag gick och kröp längs väggarna. 
Men när motionen kom upp i kyrkorådet blev reaktionen överraskande positiv.

– Ingen sa “har vi verkligen råd med det här?”. Tvärtom blev det en väldigt bra diskussion om hur vi skulle göra det på ett sätt som fungerar i vår församling.

Resultatet blev en modell där församlingen nu matchar alla insamlade medel till Act Svenska kyrkan med motsvarande belopp ur budgeten – upp till en procent av kyrkoavgiften, under hela mandatperioden. Beslutet innehöll också en uppmaning till andra församlingar i Stockholms stift att göra något liknande.

Alla församlingar börjar på olika platser

Långt ifrån alla församlingar har fattat beslut om att ge en procent av budget. I Vantörs församling röstades ett förslag om 1-procentsmål nyligen ner med knapp majoritet och istället ger de ett mindre anslag. Men diskussionen tog inte slut där. Församlingen bestämde sig för att först bygga upp strukturer för internationellt engagemang och skapa fler möjligheter till insamling och delaktighet.

– Vi måste skapa aktivitet kring det här – inte bara fatta ett beslut, säger kyrkorådets ordförande Leif Rönngren.

Sedan dess har församlingen arrangerat auktioner, filmkvällar, luciaaktiviteter och olika typer av insamlingar till Act Svenska kyrkan. De har också en aktiv vänkyrkorelation med Kiwalaa församling utanför Moshi i Tanzania tillsammans med Järfälla församling.  

– Fördelen med anslag till Act är att det ger förutsägbarhet att kunna agera. Så jag tror att vi behöver fortsätta utforska det vidare.

När andra drar sig tillbaka

Bakom många av samtalen om anslag finns också de större omvärldsförändringarna. Under senare år har flera stora biståndsgivare minskat sina internationella åtaganden. Även Act Svenska kyrkan har påverkats av förändrade Sida-avtal och minskade offentliga medel. Det gör kyrkans egen finansiering ännu viktigare.

För Biskop Andreas gör det frågan ännu mer angelägen.

 
– Det internationella engagemanget behöver i ännu högre grad bli en folkburen rörelse som bärs av våra församlingar.  

Men ytterst handlar det ändå om något mycket djupare än ekonomi.

– Hur fantastiskt är det inte egentligen att vi har syskon och vänner över hela världen? Jag kan få tårar i ögonen när jag tänker på det där.

Och det är också där samtalen behöver börja. Inte främst i budgetdiskussioner och procentsatser, utan i kärleken till den världsvida kyrkan och längtan att få höra ihop ännu tydligare.