De utforskar tron tillsammans

Vi börjar med att reda ut ordet katekumenat. Grupperna som samlas för att vuxna emellan samtala om kristen tro heter olika i olika församlingar, men går under samlingsbegreppet katekumenat. Katekumen är en person som förbereder sig för dop och inträde i den kristna kyrkan. Ordet kommer från grekiskans katēchoumenos, som betyder ungefär ”den som undervisas”. I den tidiga kyrkan var katekumener vuxna människor som under en längre tid undervisades i kristen tro innan de döptes och var särskilt viktigt under kyrkans första århundraden då många vuxna blev kristna.

Katekumenat är själva vägen eller processen, alltså den undervisning, vägledning och andliga förberedelse som leder fram till dopet och ett liv i kristen tro. Det kan beskrivas som en slags introduktion eller lärjungaskola i kristendomen.

Och just 90 katekumener möttes alltså med sina 60 medvandrare till den årliga stiftsgemensamma träffen i Storkyrkan under torsdagskvällen.

Matilda Bergman är en av kvällens katekumener.

För fyra år sedan såg hon en annons i sitt flöde om verksamheten ”Vägen till tro”. Hon hade då aldrig hört talas om vare sig katekumenat eller vuxenväg till tro, men nyfikenheten väcktes. Sedan en tid tillbaka var hon volontär på julafonen i Svenska kyrkans verksamhet i Bromma församling och hade börjat söka sig allt närmare kyrkans liv.

– Jag började gå regelbundet i kyrkan på söndagar och onsdagar, och så såg jag annonsen för  församlingens kurs ”Vägen till tro”, berättar hon.

Som tonåring konfirmerades hon aldrig och den vuxenkonfirmation som erbjöds i hennes hemförsamling passade inte hennes vardag. Därför blev katekumenatet ett alternativ som fungerade bättre.

Hon beskriver att hon först trodde att upplägget skulle vara betydligt strängare och mer fokuserat på bibelläsning. Men verkligheten blev en annan.

– Vi samtalade mycket om ämnen som gudsbilder, döden och bönen. Det handlade inte om prestation eller om att vara bäst i klassen. Förberedelsetiderna var korta.

För Matilda blev också gemenskapen viktig. Gruppen bestod av människor från olika delar av livet, utan en gemensam agenda från början.

– Det var unikt att mötas så. Det var inte lumpengänget, bokklubben eller en mammagrupp – utan människor som sökte och funderade tillsammans.

I dag rekommenderar hon verksamheten till andra som är nyfikna på tro och livsfrågor.

– Där kan man lyfta frågor som man kanske inte tar med vänner, partner eller arbetskamrater. Och det är kostnadsfritt och tillgängligt för alla.

Lars Oké är en av de 60 medvandrarna som är med denna kväll. Som medvandrare förväntas man vara medlem i Svenska kyrkan, att man här en egen förankring i kristen tro och gudstjänstliv och att kunna möta människor med respekt och öppenhet. Förutom detta, förstås, att vilja avsätta tid för regelbundna möten under en längre period.

Lars Oké har nu varit medvandrare i tre år. Även för hans del fördjupades trosvandringen som katekumen.

– Jag är gammal it-konsult. För några år sedan blev jag väldigt sjuk, men tillfrisknade och kände att jag fått en andra chans.

– Jag är en andlig person och kände att jag ville få ut lite mer än min barnatro och ge mig ut på en andlig resa.

I samband med det läste han Tomas Tranströmers dikt "Resan", som ingår i diktsamlingen ”Den halvfärdiga himlen” från 1962. I den finns den ofta citerade frasen ”Jag är inte tom, jag är öppen”.

– Efter ett tag gick jag förbi en skylt utanför Hedvig Eleonora med texten: ”Volontärer sökes, ring Erik!”. Jag gjorde det och gick in i katekumenatet och lät döpa mig.

Det har skett en kontinuerlig ökning av katekumener och medvandrare i Stockholms stift de senaste åren med fler och fler församlingar varje år som har grupper, i år fler än någonsin med 14 församlingar.

Grupperna formar sig på olika sätt i varje församling och det är en av poängerna. En gemensam nämnare är utforskande och delande om kristen tro, med koppling till livet här och nu. Deltagarna berättar om en trygghet i grupperna där man delar både tro och nyfikenhet på tro liksom också det som är svårt i livet på ett sätt som betyder mycket för de som är med. 

Man möts höst och vår och avslutar tillsammans i Storkyrkan för alla församlingar med måltid, samtal med delande och en avslutande sändningsmässa.

De lokala grupperna samordnas av Hedvig Eleonora och Oscars församling, med Sofia Bergström som projektledare.

– Det är ett gott sätt att bygga församling och att upptäcka tron tillsammans. Förutom ett tätt samarbete med stiftsorganisationen så är det fina kontakter med alla andra församlingar i stiftet som kan vara skälet till att 14 församlingar samlar över 150 katekumener och medvandrare i Storkyrkan denna torsdag. 

– Vi har inspirationsdagar tillsammans och hjälps åt med jobbet och vi märker att intresset ökar bland nyfikna församlingsbor. Allt tyder på att det kommer att växa ännu mer framöver, säger Sofia Bergström.

Stiftsprost Boel Hössjer Sundman är engagerad från stiftsorganisationens håll. Hon är imponerad över bredden av deltagare. Unga vuxna sitter sida vid sida med 90-åringar och man kommer från alla möjliga bakgrunder. Kanske inte alla upplever att de hade en tro, men något har gjort dem nyfikna, och vill öppna en dörr och se vad som finns där. För flera leder det till - i tryggheten av de andra i gruppen - ett utforskande av tro, att man sedan ser sig som en del av kyrkans gemenskap.
– Var i samhället i övrigt sker det mötet? funderar Boel Hössjer Sundman.

Deltagarna själva tror att ökningen har att göra med en växande nyfikenhet på kristen tro och Svenska kyrkan, kopplat till oro över krig och andra händelser i omvärlden. Flera har genom grupperna fått nya vänner. 

Torsdagskvällen i Storkyrkan var fylld av värme och meningsfulla samtal. Deltagarna från de olika församlingarna delade med sig av vad året betytt för dem. En ny trygghet skapas när okända personer delar tankar och upplevelser om vad som känns verkligt viktigt. Det genomsyrar också den avslutande sändningsmässan med biskop Andreas Holmberg där bönen, nattvarden och Guds sändning att bära ut tron i vardagen och samhället står i fokus.