Varför ville du bli diakon?
− Efter en ettårig tjänst i kyrkan direkt efter studenten var det klart för mig att jag ville, i någon form, arbeta i Svenska kyrkan. Några år senare, i samband med att jag läste kyrkans grundkurs, fick jag fördjupa mig i vad en diakon är och gör. Där och då började min kallelse växa och utkristalliseras allt mer, och har gjort det sedan dess. Som diakon ser jag fram emot att få leva i min kallelse, att förena min tro med mitt engagemang för människor och sociala problem.
Vad sa din omgivning, vänner och familj när du berättade?
− De har varit intresserade och uppmuntrande sedan starten i mitt diakonblivande!
Vilken är den mest udda fråga du fått av någon i samband med ditt yrkesval?
− Jag har inte fått så många udda frågor egentligen, jag upplever däremot att inte särskilt många i min generation känner till vad en diakon är eller gör. Därför har jag till exempel fått frågan: ”måste man vara kristen för att bli diakon?”. Vilket för mig är en lustig fråga, trots att jag har förståelse för den!
Vilka egna frågor och funderingar har kommit på skam?
− Bilden av diakonen som en genomgod och perfekt människa. Att det varken är så eller är eftersträvansvärt.
Har du fått omvärdera nåt för egen del?
− Under utbildningsåren har många perspektiv vidgats och andra fördjupats. Till exempel har det blivit tydligt att kyrkans mångfald är en tydlig tillgång snarare än ett hinder.
Vad tror du att Svenska kyrkan i Stockholms stift behöver för att möta framtiden?
− Vi har en fortsatt viktig roll i att vara en motkraft mot splittring, utanförskap och rädsla. Vi behöver sprida budskapet om kärlek, försoning, delaktighet, mod och hopp. Det är också hög tid att bli en tydlig röst i klimatkrisens tid.