Varför ville du bli präst?
− Jag har alltid känt en kallelse att tjäna andra, men inte vetat hur det skulle se ut. Med tiden, när jag har pluggat, har små pusselbitar fallit på plats som har pekat ditåt: Att det är nog det här jag ska bli.
Vad sa din omgivning, vänner och familj när du berättade?
− Det var en så långsam process att det kom naturligt. Det var ingen plötslig uppenbarelse för mig, och därför har det inte varit några jättereaktioner. Folk har bara varit glada.
Vilken är den mest udda fråga du fått av någon i samband med ditt yrkesval?
− Det har inte varit ovanligt att folk inte trott på att jag ska bli präst när jag har sagt det. De frågar ”Nä, men vad ska du bli egentligen?” Det är ganska konstigt.
Vilka egna frågor och funderingar har kommit på skam?
− Jag tänker att den här tanken om att det finns ett rätt sätt att göra kyrka har prövats mycket. Jag kom in i det här med en skarpare vision, men med tiden och genom att gå i kyrkan har jag sett det fina i de många olika sätt man kan vara kyrka på.
Har du fått omvärdera nåt för egen del?
− Jag har fått nöta allting, prova en gång till, hela processen. Man har fått tänka om och prova och finslipa sin teologi hela tiden.
Vad tror du att Svenska kyrkan i Stockholms stift behöver för att möta framtiden?
− Att vi behöver olika människor med olika bakgrunder som brinner för olika saker som tillsammans kan bygga en stark kropp som kan möta framtiden tillsammans. Vi är ju inte skilda från framtiden.