Varför tror du människor röstade fram just dig?
– Oj, det är svårt för mig att svara på egentligen. Men jag tror att det handlar om att jag har varit öppen med min cp-skada. Jag har både accepterat den och fått distans till den och jag har använt mig av den för att ta plats. Sen hoppas jag förstås att människor blir inspirerade av att jag gått min egen väg.
Han påpekar själv att det finns en motsägelse i det han säger. Men det viktiga är att han själv får bestämma när han vill prata utifrån sina erfarenheter av att leva med en cp-skada. Inte att någon annan sätter etiketter och tillskriver honom en massa egenskaper.
– Jag har en cp-skada, är bisexuell och sitter i rullstol. Om man vill är det väldigt lätt att sätta etiketter på mig. Men det är egentligen ganska ointressant. Man missar så mycket och ser inte människan bakom skalet.
Viktigt Att bli respekterad som människa och att inte förminskas
Carl har sina egna käpphästar. Människor som styr och inte respekterar honom som en vuxen människa är ett exempel. Han berättar om en händelse som stannat kvar och fortfarande kan göra honom förbannad. Det var i samband med premiären av en av Glada Hudikteaterns filmer och en scen som visade hur några av personerna i filmen knyter skor i terapisyfte.
– En kvinna i biosalongen vände sig till sin väninna och sa ”Åhhh vad söta de är”. Då kände jag hur arg jag blev. Jag blev arg för att människorna på filmen betraktades som små gulliga figurer. Det är vuxna människor, det är ingen freak show, ville jag säga till henne. Och just den där bilden har jag mött ofta. Det förminskande i att prata över huvudet på mig.
skrivandet och skådespeleriet har varit utvecklande
Det har varit en process för Carl att bli vän med sin bakgrund och det går i perioder. Frustrationen kommer och går, när viljan och förmågan inte vill samarbeta med varandra. Som åttaåring handlade det om att inte kunna vara med och spela fotboll och som vuxen handlar det om andra saker.
– Så klart jag kan känna mig utsatt av att ständigt vara beroende av hjälp från en assistent. Jag skulle ljuga om jag inte erkände det. Samtidigt är det ju en absolut nödvändighet för mig att få den hjälpen. Men det är klart, när det kommer till det mest privata, då är det svårare att acceptera.
Carl har alltid varit en kreativ och konstnärlig person. Skrivandet upptäckte han tidigt. Han utbildade sig inom medie- och kommunikationsvetenskap och drev under en period bloggen Wheelboy's upplevelser. I samband med att Jonas Gardells musikal Livet är en schlager sattes upp som musikal, fick Carl möjligheten att prova på jobbet som skådespelare. Han berättar att det var den bästa perioden i hans liv, där han utvecklades mycket som person.
– Utan den föreställningen hade jag nog inte suttit här idag. Den gjorde att jag blommade ut till att bli den person jag vill vara. Där mötte jag människor som har blivit riktiga vänner och som inte gjorde skillnad på människor. Jag kände mig så hemma.
Carls eget filmmanus handlar om kärlek och passion
Carls mål är att fortsätta inom teater och film. Just nu är han i slutfasen av att färdigställa sitt första filmmanus. Ett projekt som pågått under tio års tid och som varit som en terapeutisk dagbok där Carl har utvecklats i takt med sina huvudkaraktärer. Filmmanuset handlar om hur det är att sitta i rullstol och bli kär. Om kärlek och passion mellan en ung kille med funktionsnedsättning och en äldre kvinna utan funktionsnedsättning.
– Det pratas inte om funktionsnedsattas sexualitet överhuvudtaget. Det är som att sex inte är något vi ska pyssla med. Att det inte är för oss. Ett exempel är hur det gestaltas på tv och på film. Där göms kärleksscenerna undan. Dörren stängs och så ska vi som åskådare förstå vad som händer där innanför. Som att det inte går att visa upp, för att det inte passar sig. Och det tycker inte jag är så charmerande, säger Carl.
Med sitt filmmanus vill han istället visa upp sann kärlek och passion, utan filter.
– Jag vill att människor som ser filmen ska bli berörda på djupet. Jag vill nästan att de ska sätta sina popcorn i halsen och jag vill att de får en aha-upplevelse, som förhoppningsvis gör att de inte gör skillnad på människor efter att ha sett filmen. Åtminstone inte när det gäller alla människors rätt till kärlek, närhet och sin egen sexualitet, avslutar Carl.
Martina Croner