Att vara flykting är ett tillstånd, lika gammalt som Bibeln. Överallt i Bibelns böcker är människor och folk i rörelse, på flykt. Abraham med familj är de första (1Mos 12:1-3, 2Mos 2:22), som följs av många, ibland till och med en hel befolkning, som när Israels folk flydde från förtrycket i Egypten.
I Fisksätra finns många flyktingar. Några är på flykt från krig, andra från förföljelse och hot. Vissa av oss flyr nog mest från oss själva.
I denna rörliga flyktingström utan ände, är Gud stabiliteten. Gud är ”gudarnas gud”, ”som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten” (5Mos 10:17-19). Så säger Gud till oss idag.
Gud står mitt i mänsklighetens alla tragedier, Gud gråter med oss, men är också tydlig: Vi ska inte bara ta emot invandraren, utan till och med älska densamma.
Varför då? Jo, därför att varje individ finns till för att Gud vill det, därför att varje människa är en spegling av det gudomliga: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.” (1Mos 1:27).
I varje enskild människa finns alltså en helighet, ett unikt och okränkbart värde. Gud ville uppenbarligen ha varendaste en av oss, oavsett vem vi är, vad vi gjort eller var vi kommer ifrån. Vem är du eller jag att kränka denna heliga kärlek?
Paulus öppnade kristendomen för alla. Han skriver att bland de döpta är ingen längre ”jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28). De döptas gemenskap är alltså en bild av Jesus själv. Här på jorden är vi tillsammans en enda rörlig kropp, Kristi kropp.
Att vara Kristi kropp förpliktigar. Jesus är förebilden. Han som själv var flykting (Matt 2:13) sätter kärleken till ”den andra” i centrum. Som kristna ska vi älska vår nästa, inte enbart de som är oss närmast, utan också de vi aldrig tidigare mött. Jesus utvidgar betydelsen; ”nästan” är den som är behövande, inte den man har en kulturell eller religiös samhörighet med (Matt 22:39, Luk 10:25-37).
Här hämtar Jesus inspiration från Moseböckerna, de heliga skrifter han själv som jude läste. Här omnämns ”änkan, den faderlösa och invandraren” som exempel på de mest socialt och ekonomiskt utsatta. Idag kan vi ha andra exempel, men det kristna kallet att ge röst och styrka åt de mest sårbara gäller nu och alltid.
Tillsammans är vi Kristi kropp, alla på flykt från vårt egentliga hem hos Gud. Tillsammans sätter vi det goda i rörelse, tillsammans tar vi hand om vår nästa. Och vi kan inte misslyckas, för det goda är Gud, Gud som precis som alla andra flyktingar är i ständig rörelse.