Mitt under sommarens återhämtning och vila drar valrörelsen igång med politiska utspel och slagord där en ”ljusnande framtid” besjungs och utlovas – om rösterna läggs i rätt valurna. Och det är ett ansvar att förvalta den demokratiska friheten genom att gå och rösta på det parti som vi tror bäst förvaltar vårt förtroende att påverka samhällsutvecklingen i vårt land. 

Kyrkan hade sitt val förra året och vi har inlett en ny mandatperiod med många erfarna och några nya förtroendevalda. Det är alltid bra att ha en blandning av gammalt och nytt även när det gäller kyrkopolitiken. 

Men låt oss stanna till lite inför detta ord, kyrkopolitiken. Ibland benämns förtroendevalda i kyrkan som kyrkopolitiker och det är ju alldeles rätt och riktigt eftersom beslut som rör församlingen ska fattas av de som valts att göra det. Det är den demokratiska friheten i såväl det offentliga Sverige som i Svenska kyrkans demokratiska system. 

Men emellanåt uppstår debatt kring kyrkans relation till politiken. Man menar då att kyrkan inte ska vara politisk, trots att kyrkopolitik används som benämning på beslutsfattare i Svenska kyrkan. 

Och i den ibland upprörda debatten framförs argument om att kyrkan befinner sig på fel sida på vänster-högerskalan, att kyrkan inte ska lägga sig i politiska beslut utan hålla sig till det religiösa arbetet. 

Denna uppfattning bygger på ett missförstånd om vad kristen tro och kristet liv är. I själva verket går det inte skilja på tron och handlandet som är en konsekvens av ens tro. Tro och liv hör samman. Kristen tro utmanar oss att älska vår nästa som oss själva, att vårda skapelsen och allt levande. Tron befinner sig därmed ofrånkomligt i det kompetensområde som politiken reglerar. Det är i och för sig inget ovanligt för där befinner sig alla andra människor som också vill förändra samhället och framtiden för våra barn och vår miljö. 

Nej kyrkan kommer alltid vara politisk. Allt annat skulle innebära att vi bara var en introvert navelskådande kyrka som söker andliga sensationer för vår egen skull.  

Men kyrkan kan och ska inte vara partipolitisk i den betydelsen att det bara är ett visst parti eller tillhörighet på vänster-högerskalan som definierar vad det är att vara kyrka. 

Målkonflikter uppstår såklart också i kyrkopolitiken när värden står mot värden. Det löses som alltid med goda argument och god vilja att föra den goda saken framåt. Det är inte lätt, men någon annan väg finns inte. 

Kyrka + politik= sant. Det måste sägas och levas.  

Låt oss bevara den spretiga mångfalden i kyrkan även om den ibland är energi- och tidskrävande. Och komma ihåg att vi inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap.  

I detta sommarblad har vi reflekterat utifrån några av de politiska Stororden som förekommer i valdebatten och försökt ge åtminstone vår kristna förståelse av de begreppen. Vi är dock väl medvetna om att det finns många andra tolkningar och beskrivningar av dem. 

Och när du vill vila från partipolitikens appeller i sommar är du välkommen till våra samlingar i Nacka församling. Det finns alltid en plats för dig. Oavsett din partipolitiska röst i höstens val.