”Hur var det på jobbet i dag?”. Den frågan ställer jag till min fru och hon ställer den till mig. Det händer i princip varje dag och samtalet pågår året runt. I det samtalet får hon möta mig som yrkesperson och jag får möta henne i sin dito. Det ger oss en fördjupad bild av varandra. Och inte minst, det är meningsskapande.
I våra yrkesliv finns möjligheten att dels få bidra till samhället, dels är det en arena där vi får uppleva någonting som annars hade varit stängt för oss. Och det som kanske är det bästa: en arbetsdag levereras till oss utan att vi har gjort särskilt mycket för att den ska komma till. Dagen får mening, just för att det är en arbetsdag.
Som präst vigs man till tjänst och det är klart att när man, som jag, har avlagt prästlöften kanske man har sitt yrke närmare sin personliga identitet. Men även om man inte har ett yrke som kräver vigning, så tror jag att många kan känna igen sig. Vi är, i viss mån, våra yrken.
Lek nu med tanken att din anställning upphör. Att du inte längre har kvar passerkortet eller nycklarna. Att din jobbmail stängs av. Att dina verktyg inte längre är tillgängliga för dig. Att telefonen som ringt dagarna i ända, plötsligt tystnar. Vad blir kvar då?
Många av oss har en plan som skyddar oss ekonomiskt när vi inte längre har ett arbete. En A-kassa, eller så är det en pension som väntar. Men arbete ger inte bara ekonomi. Det ger också mening i våra liv. Ekonomi och mening, tillsammans bygger dessa en slags grundtrygghet. Saknas det ena riskerar vår trygghet att rubbas. Saknas båda är det nästan en garant för att vår känsla av trygghet ska sättas ur spel.
I mitt arbete möter jag ofta människor som har hamnat långt utanför samhället. Gemensamt för dessa människor är avsaknaden av arbete. Vad som sen kommer först, tappad ekonomi eller tappad mening, det ser lite olika ut. Oavsett vilket så slutar avsaknad av arbete så gott som alltid i tappad trygghet.
Arbete och trygghet. Dessa två hänger samman. Att leva ett gott liv i ett sammanhang där man inte känner trygghet är inte möjligt. Den tryggheten kommer inte sällan från känslan att man bidrar. Att man är någon. Att man betyder något. Att man är en aktör, både för och i samhället.
Jag önskar att fler ska kunna ha ett svar på frågan ”Hur var det på jobbet i dag?”. Att fler ska få uppleva samhället från insidan. Att fler ska få känna den trygghet, både via stabil ekonomi och stabilt meningsskapande, som ett arbete ger. Jesus uppväcker döda och förvandlar vatten till vin. Låt honom också kunna göra något åt detta.