För häromdagen när jag satt med kalendern framför mig så insåg jag att det inte är långt kvar. Så jag fick bråttom och gick ner i mitt förråd och grävde fram mitt påskris, fjädrar i många olika färger och rätt många gulliga kycklingar. Jag kollade dessutom att jag har tillräckligt med svenska påskägg att fylla med lösgodis till mina nu vuxna barn.
För det är ett måste, trots deras ålder! Jag tog en bild på mitt fina påskpynt och skickade det till min dotter. Varpå hon skrev som svar i ett sms: men mamma, vad har kycklingar med Jesus död och uppståndelse att göra? Det var förstås ett litet skämt från hennes sida och därför blev mitt svar: absolut ingenting. (Även om ägget är en symbol för uppståndelse och liv). Men det är så fint att se de fina dekorationerna och påskpyntet ger mig en påsk-känsla, liknande den som jag fick som barn. Det är något att se fram emot.
Men efter min dotters kommentar tidigare, har jag nu som en motvikt mot alla kycklingar och påskpynt, också en ”påsk- krubba” stående på ett bord i mitt vardagsrum. Den är väldigt fin och har enkla träfigurer som visar på det som händer under långfredagen när Jesus dör på korset och påskdagen med den tomma graven och ängeln som säger till kvinnorna när de kommer dit på morgonen: Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. (Lukasevangeliet 24:5-6).
När jag var liten så älskade jag att sjunga psalm 45 Jesus för världen givit sitt liv.
.jpg?DoProcessing=&w=550)
Det var något med melodin och texten som gick rakt in i mig. Mina föräldrar tyckte det var väldigt konstigt att höra sin 5-åring sjunga med hög röst: mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig... O vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som han…
Nu under fastan och fram till påsk sjunger vi den psalmen rätt ofta och jag tycker fortfarande väldigt mycket om den. Den uttrycker något av påskens hopp och glädje!
Med sista strofen ur psalm 45 Vill jag hans egen evigt nu bli önskar jag er en glad påsk.
Välkommen att fira påsk i kyrkan.
Katja Lin
Kyrkoherde i Melbourne, Australien