Nyhet / Publicerad 26 juni 2026
I en stillsam ceremoni vid gravkapellet på Pajala kyrkogård mottogs kvarlevorna efter två individer. "Att gravens frid kränktes - det var fel, då gjorde vi fel. Nu måste vi göra rätt" sa Ritvaelsa Seppälä, stiftsadjunkt.
Både regnet och tårarna hängde i luften när en liten skara samlades på Pajala kyrkogård. När deltagarna, representanter från Luleå stift, Pajala församling, STR-T och Met nuoret, följdes åt fram till kapellet var stegen det enda som hördes.
Kvarlevorna efter de två individer som nu mottogs hör till de som grävts upp från Akamella kyrkogård sommaren 1878 i pseudovetenskapliga rasbiologiska syften. I augusti 2024 återbördades 23 av dem, och 15 augusti 2026 återbördas ytterligare tre.
Ritvaelsa Seppälä, stiftsadjunkt, ledde en stillsam ceremoni på meänkieli. "Se ette hauan rauhaa rikothiin – se oli väärin, silloin tehthiin väärin, nyt meän häätyy tehä oikein" sa hon bland annat, innan deltagarna tillsammans sjöng psalm 297, Maa oon niin kaunis.
Annette Kohkoinen, vice ordförande i STR-T, höll ett tal som avslutades med en hälsning till de två individer som nu är på väg tillbaka till den plats där de en gång begravts. De förvaras av Pajala församling i väntan på återbördandet till Akamella kyrkogård 15 augusti.
Meän tehtävä oon korjata se mikä oon menny rikki – hauan rauha.
Ritvaelsa Seppälä, stiftsadjunkt.
15 augusti 2026 återbördas tornedalska/kvänska/lantalaisiska/samiska kvarlevor till Akamella ödekyrkogård, Muodoslombolo. Samtidigt avtäcks en minnessten för de individer som återbördats.
Att återbörda kvarlevor är att föra dem tillbaka till jorden där de en gång begravts. De har tagits därifrån av staten, som Svenska kyrkan varit en del av, ofta på rasbiologiska grunder.
Muonio sameby, STR-T (Svenska Tornedalingars Riksförbund) och Svenska kyrkan har tillsammans tagit fram en folder som berättar om Akamella kyrkogård och dess historia. Carl-Gösta Ojala, Uppsala universitet, har skrivit texten.
