Så är vi då framme vid Allhelgonahelgen, en helg som ger rum för eftertanke kring nära och kära som har dött och som inte längre finns ibland oss.
Den här helgen brukar också väcka tankar kring vårt eget liv och vår egen död. Hur lever jag mitt liv här och nu. Vad är egentligen viktigt?
Flera av oss har säkert varit med om att mista någon plötsligt och inte haft möjlighet att säga farväl på det sätt vi har önskat. Att säga farväl är ett av de starkaste mänskliga behoven vi har, för att kunna knyta ihop och kunna gå vidare i livet.
Vi vill få säga farväl, att säga tack för allt som har varit, att få reda upp det som kanske var svårt, att få omfamna varandra och säga, tack, vi ses igen älskade du. Jag tänker att det är detta vi bl.a. gör denna helg. Vi tar farväl igen och tänker på dem eller det vi har mist i livet.
Ja, det jordiska livet tar slut. Det är en av de saker vi vet med säkerhet. Genom livet tvingas vi vänja oss vid att mista varandra. Att leva är på ett sätt att mista. Men att leva är också att få, livet är en gåva som varje dag ger oss nya möjligheter. Vi kan börja om.
För att kunna vara i och beröras av vår saknad och sorg utan att det tar helt tar över, är det viktigt att se och ta tillvara det som ger kraft, hopp och glädje. Det som ger mig hopp är att jag tror på och möter den eviga barmhärtiga och livgivande gudomliga kraften här och nu på olika sätt. Den kraften ger och möter mig med förståelse, värme och kärlek.
Det kan handla om ett möte med nära och kära, en promenad med min älskade lilla hund Eddie, en vandring vid havet och känna vindens kraft, att sitta ned i kyrkorummet och lyssna till musik och tända ett ljus. Vad ger dig ljus och kraft mitt i din sorg och saknad?
En person som ofta tänkte på döden mitt i livet, var Astrid Lindgren. Genom flera av hennes böcker får vi ett språk och bilder för vad som sker efter döden. Nangijala, Landet i fjärran för att nämna några. För henne sker något efter döden, det finns ett nytt liv. Ja det som sker efter döden kan ingen av oss veta, men vi kan tro och hoppas.
Jesus svara på en fråga om uppståndelsen så här: Gud är inte en Gud för döda utan för levande, ty för Gud är alla levande. Med det menas att allting får ett nytt liv. Kanske på ett sätt vi knappt anar och vet något om. Det finns helt enkelt en evighet bortom tid och rum. I Guds ständiga nu upphör tiden, här ryms vi alla levande och döda. Kärleken är evig.
Det finns en gudomlig evig kärlek som tänder ett ljus också för dig och mig och som tänker på oss varje dag.
Alla själars Gud; är med oss i livet, före oss i döden och genom Jesus Kristus
mötande oss i det eviga ljuset.
Psalm 825 (text Susanne Rikner, musik Hans Kennemark)
1. Var inte rädd för vreden som är ditt väsens värn
när onda krafter hotar och kränker den du är
I bruk för rätt och sanning är vreden stark och god,
ett redskap för Guds kärlek som ger dig heligt mod.
2. Var inte rädd för sorgen den kommer som en vän,
beredd att bli din syster, en bro till framtiden.
Hon lär dig sakta leva trots allt som du har mist;
då växer ur din sanning en kraft mitt i din brist.
3. Var inte rädd för tvivlet som mejslar fram din tro,
dess botten är en längtan som söker plats att gro.
Ur mörka nätters vaka du dras mot gryningen
där ljuset av Guds närhet välsignar brottningen.
4. Var inte rädd för glädjen för kärlek och för lust,
låt leken och låt skrattet bli brus mot himlens kust.
att våga sig i tillit et kostar sårbarhet;
men öppnar dig att vara i Kristus fri och hel.