Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Rapparen Mandy Rich berättar om sin resa som transsexuell

Som 30-åring kom Mandy Rich ut som transsexuell. Nu vill hon berätta om sin livsresa genom musik. Att leva sant och inte i lögn är viktigt och därför berör hennes texter alla oavsett om man har funderingar kring HBTQ eller inte.

När insåg du att du är transsexuell? Kom du ut då eller kom du ut senare? Redan när jag var 5-6 år hade jag en första känsla av vem jag var.

Som barn kände jag att jag inte passade in i normen och levde som pojke/man fram till att jag var 22 år gammal då jag började söka på nätet om hur jag kände. Ordet ”trans” dök upp. Ju mer jag läste kände jag att ”det här förklarar exakt mina känslor”. Men istället för att känna en form av lättnad var min första reaktion att ”det här kan jag inte berätta för någon”. ”Det här får bli min hemlighet tills jag dör”.

Jag var rädd för att förlora vänner och att familjen skulle stöta ut mig. Jag grävde ner det djupt i mig själv. Men inombords dog jag.

Det var en väldigt tuff period. Jag ”kom ut” på nätet när jag var 22 år. Det fanns forum där jag kunde prata med likasinnade.

Men i mitt vanliga liv fortsatte jag leva enligt normen vilket ledde till att jag hade djupa depressioner och fick panikångest.

Till slut tog det stopp. Då var jag 30 år. Jag insåg att jag inte orkade ljuga längre för mig själv och tog mod till mig att berätta för vänner. Men jag hade inte en tanke på att berätta för min närmsta familj. Min mamma är kristen. Jag är uppvuxen i kristen familj med traditionella värderingar. Min plan var att leva som Mandy gentemot mina vänner och låtsas när jag var med mina för-äldrar. Att leva ett dubbelliv helt enkelt.

Ungefär när jag var 31 år beslutade jag mig för att berätta för mina föräldrar. Det har tagit tid för dem men nu accepterar de fullt ut vem jag är.

Hur har din livsresa påverkat din musik och när började du med musik?
Skrivandet har varit mitt sätt att hantera mitt liv. Istället för att prata om det har jag skrivit. Jag började förvandla dikter till låttexter. Jag har bara hållit på med musik i 2 år. Idag är jag 34 år. Det har varit en kreativ process och ett sätt att landa i mig själv.

Jag vill att musiken ska vara för alla men vill också berätta om min resa i livet. Min resa som transsexuell och min barndom. Att kanske kunna sträcka ut en hjälpande hand till den som behöver det. Ingen ska behöva leva i en lögn. 

Vad hoppas du att man tar med sig efter konserten den 20 januari?
Min förhoppning är att musik ska kunna vara en enande plattform. Att vi ska mötas och inte döma varandra. Att vi ska älska varandra oavsett vad.

Hur ska det bli att framföra din musik i kyrkan? Är du själv troende?
Det känns viktigt för egen del att uppträda i kyrkan. Att jag är välkommen in. Jag är troende. I mitt synsätt älskar Gud alla och att det inte är min uppgift att döma. Det känns mäktigt att få komma till Söderledskyrkan.

Vilken av dina sånger ligger dig varmast om hjärtat? Regnbågarnas stad är mig nära. Det är min första låt. Jag står för texten.

Text och foto: Annika Schlegel Åberg

Alla våra drömmar, som får oss stanna kvar, där människor kan ändras, som i regnbågarnas stad.

refrängen ur Regnbågarnas stad