Så är det påsk igen och kanske funderar du och jag på vad påsken handlar om i denna ovissa och delvis mörka tid. Många av oss upplever oro inför framtiden när det gäller alla krig som startar, klimatet, världssituationen, ekonomin, våldet, sjukdom och så vidare.
Bibeltexterna i påsktid visar att oro, smärta, saknad och sorg tas på allvar. Kvinnornas gråt vid graven bemöts med respekt och lyhördhet av änglarna och Jesus. Hela livet får finnas med och att den Gud vi tror på delar detta med oss.
På samma gång vill texterna och psalmerna ge oss hopp och framtidstro om att ur allt mörker, ur alla svårigheter, uppstår något nytt, får nytt liv. Det gäller även vid döden; det finns något bortom bergen, bortom blommorna och sången – som Dan Andersson skriver i Omkring tiggaren från Luossa.
Jag har, liksom du säkert har gjort, gått igenom flera smärtsamma svårigheter och vid påsktid brukar jag fundera på vad det var som gav mig kraft att klara situationen. Hur orkade jag? Vad gav mig kraft att gå upp på morgonen, trots sorg, vrede, saknad och ovisshet, att klara av dagen?
Jag tror det är det just det påsken berättelser handlar om – vad som ger oss ny kraft, liv och mening – uppståndelsekraft – att börja om, att tro på livet trots allt. Den kraft som Jesus visar när han på något sätt får nytt liv igen.
Frågan om hur Jesu uppståndelsen exakt gick till, är inte längre så intressant för mig, då jag aldrig kommer att få svar på det. Hur mycket jag än forskar kring bibeltexternas tolkning – kan ingen ge mig ett entydigt svar.
För mig är en intressantare fråga: vad betyder det att Jesus uppstod från döden och att graven var tom? vad vill berättelserna förmedla till oss?
Jag anar att de vill förmedla till oss att vi, behöver liksom kvinnorna vid den tomma graven, inte låta oron, förvirringen och framför allt rädslan ta över.
Visst får den finnas där, det är mänskligt, men vi behöver inte låta rädslans förmåga att förlama och begränsa våra perspektiv, ta över.
Det finns en kraft som hjälper oss att ta bort hindren, ta bort gravstenen och får oss att se ett nytt liv. Kanske inte exakt på det sätt vi önskar, men ett nytt liv.
Texterna visar också att det finns ett mönster som tydliggöra att vi även behöver ha en riktning framåt, att vi behöver ha tillit till framtiden. Det finns en väg framåt. Jesus beskriver det även med orden i berättelserna: Var inte rädda, jag går före er till Galiléen. Vi behöver en riktning framåt: längtan, tron, hoppet och kärleken driver oss framåt.