I Farsta församling står pappersblommor både på altaret och borden

Inga-Lill Andrén, församlingspedagog i Söderledskyrkan i Farsta församling, berätta hur allt började! 
Allt grundar sig i vårt hållbarhetsarbete. Vi var i gång tidigt, vi fick vårt första diplom redan 2008. Vi utmanar oss hela tiden och vänder och vrider på olika invanda beteenden och ’sanningar’. Blomsterbranschen har stora utmaningar, både för de som arbetar med blommorna, kemikalieutsläpp och de långa transporterna. När det gäller att vi alltid ’ska’ ha färska blommor på altaret så kändes det verkligen som ett enkelt område att ta sig an för att snabbt få till en förändring. Under ett internt nätverksmöte gällande hållbarhet med Stockholms stift fick vi höra om en församling som gör pappersblommor, det var väldigt inspirerande! Pappersblommor är en smart och enkel lösning på en stor utmaning. Vi kan inte lösa hela blomsterbranschens svårigheter, men vi kan lösa hur vi tar oss an blomfrågan inom vår egen församling.  
 
Men det var tidsbrist som blev startskottet för altarblommor i papper? 
Ja det stämmer faktiskt! Vi hade bemanningsbrist under sommaren och det blev påtagligt hur mycket tid det tar att åka och handla blommor. Därför gjorde vi slag i saken. 
 
Men ni var inte nybörjare vad gällde pappersblommor?  
Nej, vår husmor hade gjort pappersblommor tidigare till matborden. Och hade även haft tankar på att göra blommor till borden, så att det är fint vid begravningskaffe till exempel. Men materialet som vi hade var framtaget mer för barnpyssel. Det finns så bra och stadigt material med vackra färger som är roliga att jobba med, så det såg vi till att införskaffa. Och så tog vi beslutet att sätta igång.  
 
Sedan tog ni nästa steg, som involverade församlingsmedlemmar? 
Ja, det första vi gjorde var att arrangera ’prova på dagar’ med de församlingsbor som kommer till vårt café. De fick ta hem de blommor de skapade och vi insåg att jättemånga tyckte att det var roligt. Det är ju i ropet med pappersblommor och man ser dem både i skyltfönster och i inredningsbloggar. Det var roligt att kunna erbjuda något som var bra, både ur hållbarhetssynpunkt och något som kändes lite nytt och modernt. 
 
Nästa steg var pappersblomsverkstad med ett tydligt syfte, berätta!  
Vi bjöd in församlingsmedlemmarna till verkstad och även om inget fick tas hem denna gång var intresset jättestort, vilket såklart var riktigt kul!  Uppdraget var tydligt, det var att göra altarblommor.  
 
Berätta om samtalen och om ringarna på vattnet! 
Under tiden som vi skapade blommorna pratade vi om vilken påverkan snittblommor som står på altaret har. Att personerna som arbetar på odlingarna och miljön runtomkring påverkas negativt av besprutning och om de långa transporterna förstås. Det väckte många tankar hos deltagarna och flera av dem sade ’jag vill inte ha blommor när jag fyller år längre’. Det blev en ögonöppnare! Det är inte så stora saker som behövs för att få i gång ett nytt tänk. Att skapa tillsammans är som en klassisk syjunta, det är fokus både på skapande och på samtal. Det händer något när man arbeta med händerna, det är både stimulerande och avkopplande. 
 
Ni har valt att skapa verklighetstrogna blommor, vilka?  
Vi har skapat alltifrån rosor till blåklint, prästkrage, vallmo, pioner och liljor. Just liljorna förde med sig något extra positivt. Den starka doften som många är känsliga för uteblev och de släppte inte heller pollen på våra dukar. 
 
Var alla positiva till förändringen?  
Som ofta när det kommer till förändring så finns det ibland tvivel på om det kommer bli bra. Vi hade samtal med några kollegor, men det var det enda.  
 
Har ni inga levande blommor alls nu?  
Jo, det har vi, vi har inte hunnit göra altarblommor som räcker över hela året. Men samtalen är definitivt i gång kring hur vi ska bli mer hållbara när det gäller blommor. Vi behöver utmana oss att tänka annorlunda. Och det kan göras på olika sätt. I församlingen i Farsta stand har vi till exempel ofta orkidéer på altaret, de håller förstås längre än snittblommor.  
 
Har ni informerat kring förändringen? 
Ja det har vi, vi har dels satt upp information i kyrkan, dels lagt upp på Facebook och hemsidan, vi vill informera på flera olika sätt. Men viktigast är nog ändå att sitta ner och prata. När budskapet har landat kommer man att berätta vidare! Församlingsmedlemmarna har inte föreställningen att det måste vara färska blommor i kyrkan. Ingen har tyckt att det är konstigt, snarare tvärt om. 
 
Planerar ni ett nästa steg?  
Vi vill gärna göra pappersblomsuppsättningar till minnesstunder efter begravning, kanske några olika, beroende på säsong. Vi vill också ställa tydligare krav på vår florist så att vi kan köpa de minst skadliga blommorna när vi köper snittblommor. Vi har också tankar på att förändra kransarna i luciatåget. Alla 50 tärnor har fram tills idag haft buxbomskransar. Vi önskar att göra dessa kransar i tyg eller i papper. Vi klurar på hur vi kan göra det. Det kan bli så att vi gör en prototyp som sedan föräldrar och andra pysslare kan vara med och ta fram. Vi skapar inte enbart delaktighet. Vi bygger församling.   
 
Vad har du för tips till andra församlingar som vill sätta igång?  
Bara gör! Antingen hittar ni en person som redan har kunskapen som kan lära ut, eller så lär ni er själva om intresset finns. Vi tittade på Youtube, men jag har hört att det kommer interna steg-för-steg instruktionsvideos snart. Vidare tänker jag att man inte ska börja för stort, starta med två-tre olika sorter och bli riktigt bra på dem innan nästa steg tas. Alla kan skapa pappersblommor! Alla kanske inte är exakt lika bra på alla delar i processen, men tillsammans blir det bra. Det är väldigt roligt att skapa pappersblommor och jag är fascinerad över att man kan göra något så fint! 

Text: Annika Sundin