Det är beredskapsvecka och på många sätt har vi blivit påminda om omvärldsläget och behovet av beredskap. Inte minst har den senaste veckans kränkningar av grannländers luftrum gjort oss ordentligt påminda om att kriget faktiskt inte är en otänkbar tanke i vår omedelbara närhet.
I måndags var jag nere i biskopsgården i Karlstad på en kyrkoherdesamling och fick lyssna till både Fältprosten och kyrkans beredskapssamordnare. Budskapet var klart. Beredskap i våra församlingar handlar inte längre om kriser, katastrofer och pandemier; nu är kriget dimensionen för vad vi skall tänka och bereda oss på. Det skakade om oss alla.
Fältprosten (motsvarade kallas fältbiskop i Finska kyrkan) är den högsta positionen inom kyrkan i Försvarsmakten. Hon sitter i Försvarsmaktens högkvarter och är rådgivare åt både ÖB och ärkebiskopen i frågor som gäller försvar, krig och beredskap. Förutom fältprosten finns inom Försvarsmakten också ett antal fältpräster.
Svenska kyrkan har en särställning bland kyrkor och trossamfund i Sverige genom att vi är så tätt knutna till Försvarsmakten och genom att vi har, av staten ålagda, samhällsviktiga funktioner för beredskap och försvar.
Kyrkan skall, som huvudman för begravningsverksamheten, tillse att begravningar kan ske på ett värdigt sätt även i tider av höjd beredskap och krig. Vi skall kunna begrava 5% av befolkningen ganska omgående. Vi skall ha mark redo för församlingsbor, soldater och fiendesoldater. Vi skall kunna hantera begravningsverksamheten även utan maskiner, då kanske el och drivmedelsförsörjningen är utslagna
Kyrkan förvaltar också en stor del av vårt gemensamma kulturarv, inte minst våra kyrkobyggnader. Dessa är vi ålagda att skydda. Att förstöra ett kulturarv är att förstöra ett lands, en befolknings själ.
Men vi har också ett annat uppdrag. Fältprosten berättade att fältpräster i Sverige under snart 500 år haft som uppdrag att dels ”gjuta mod i mannarna”, men också att hålla den moraliska kompassen. Inte minst erfarenheterna från krigets Ukraina visar på fältprästernas viktiga uppgift i det senare; att hjälpa soldaterna att förbli ”mänskliga”, att inte förvandlas till ”dödar-maskiner”
Dessa uppdrag är också församlingarnas uppdrag i beredskap och som en del av civilförsvaret på hemmaplan. Vi skall gjuta mod, och hopp, i befolkningen på varje ort och ställe, i varje tid. Mod att möta verkligheten som den är. Hopp som föder handling och framtidstro. Vi skall också vara med att hålla den moraliska kompassen; att hjälpa oss alla att förbli mänskliga, människor kapabla till barmhärtighet, medkänsla och empati. Detta behövs redan här och nu. Vi lever i ett samhälle där krafter (ibland från främmande makt) förser nätet med falska nyheter och påståenden som eldar på motsättningar och polarisering, allt för att undergräva vårt samhälles sammanhållning. Kyrkan har en uppgift att verka för att hålla oss samman så vi inte demoniserar varandra utan att vi förblir människor; medmänniskor.
Själv manar jag till detta i förbönen varje söndag jag firar gudstjänst i vår kyrka då jag brukar avsluta bönen med orden ”Vi ber också för de vi har svårt för, dem som står oss emot. Gud hjälp oss att se att din kärlek även omsluter dem”. Det är en bön utifrån Jesu ord om att älska våra ovänner och be för våra fiender. Det är, tänker jag, ett sätt att påminna oss om att hålla tendenserna till polarisering och demonisering borta. Det är en del av vårt beredskapsarbete, att hålla den moraliska kompassen så att vi inte blir djur, utan förblir människor; människor förmögna till barmhärtighet, medkänsla och empati till alla.
Vi har naturligtvis också ett uppdrag i att möta människors oro och funderingar i dessa tider. Att oavsett vad som händer se till att vi kan fortsätta fira gudstjänst och skapa mötesplatser där vi kan stötta och trösta varandra.
Svenska Kyrkan har som sagt ett särskilt och viktigt uppdrag från staten i att vara en del av beredskapen i vårt samhälle och en av anledningarna till detta är att vi täcker varje hörn av vårt land. Det finns inte en människa, inte en buske som inte omfattas av en församling. Och vårt uppdrag är att finnas till, inte bara för medlemmar, utan för alla som bor och verkar i just vår församling.
Till sist. I tider när kanske oron kryper nära får vi påminnas om skriftens ord som upprepas om och om igen ”Var inte rädd. Jag är med er.
Er präst, Björn Modh