Vissa forskare anser att det rakt avslutade koret i Åhus tegelkyrka – byggd omkring 1225 – har influerat en rad kyrkobyggnader byggda under denna tid i nordöstra Skåne och däribland Nymö kyrka.
Förekomsten av såväl rundbågiga som spetsbågiga muröppningar – triumfbågen respektive långhusets sydportal samt användningen av tegel i dekorativt syfte synes också möjliggöra kyrkans datering till den s.k. övergångsstilens period åren 1220-1260.
Långhuset och koret av tegel är tämligen oförändrade, likaså det utanför sydingången under senmedeltiden lagda vapenhuset. Byggmaterialet kan dock antyda ett starkare samband med Gumlösa kyrka än med Åhus.
Det kvadratiska västtornet är rest av gråsten och är liksom byggnaden i övrigt vitputsat. Långhuset har två och koret ett korsvalv, inslagna under 1400-talet. Tornets bottenvåning täcks av ett tunnvalv.
Altaret
Altaret är från 1667, byggt av Pehr Hindrikssen, Ystad. Arbetslönen var 40 daler silvermynt. Altartavlan föreställer ”Den heliga nattvardens instiftande”. Jesus omgiven av sina 12 lärjungar. Nederst på altaret står ”Anno 1674 är denna altartafla blivit stafferet”. Överst på tavlan finns en kunglig krona (C:R:S:). På högra sidan finns en kvinnobild, som i ena handen har en öppen bok och på vänstra sidan en kvinna med en duva. Därunder finns ett skeppsankare. Ovanför finns två änglabilder – en på var sida om altaret.
Nymö kyrka var i äldre tid en offerkyrka. Bland allmogen fanns den fördomen att offer till kyrkor kunde hjälpa mot sjukdomar. Varje Trefaldighetssöndag kom hela skaror före solens uppgång till kyrkan för att offra. De sjuklingar som inte själva kunde komma, sände sina ombud, vilka skar en bit av en gammal altarduk, som låg på altaret under den rätta duken. Denna duk tog de sedan med sig hem som ett universalbotemedel för de hemmavarandes sjukdomar. De kunde komma långt ifrån – upp till flera mil från kyrkan i Nymö.
Predikstol
Den rikt snidade predikstolen är troligen från 1626. Detta årtal finner vi nämligen på den sexkantiga kronan ovanför predikstolen. På denna krona finner vi texten: ”OPIBUS-PRECIOSIOR-GRATIA DEI ANNO 1626” (Guds nåd är dyrbarare än rikedomar).
Texten över dörren: "PRECES ET LACHRYMAE SUNT ARMA ECCLESIAE” betyder: "Böner och tårar är kyrkans vapen".
På trappsidan står ”VERBUM DEI EST LUCERNA QVA DIRIGUNTUR QVO NOS CONTRA HOSTES TVE MUREST” (Guds ord är en lykta på vår stig, varmed vi skyddar oss mot fiender.)
Predikstolen har hörnkolonner åtskiljande de inom kedjeornerade rundbågsfält ställda skulpterade evangelisterna – Matteus, Marcus, Lucas och Johannes. Johannes står med öppen bok i vänster hand med en penna i höger hand samt en örn vid sin högra fot- Texten ”EST CLVPEUS MUR EXILII" betyder (”Är en sköld en mur för flyktingar"). Marcus står med en sluten bok i sin högra hand och vid foten ett lejon. Texten över bilden kan översättas till ”Ett svärd varmed sanningens djup avslöjas”. Matteus står med en öppen bok i handen och har vid sin vänstra sida en ängel, som med ett finger pekar i boken för Matteus. Över bilden står skrivet på latin: "GRADUS NOSTRI EST CLAVIS QVA COELI", vilket ungefär betyder ”Vårt liv är en nyckel till himmelen”. Lukas står med en öppen bok i sin vänstra hand och pekar i boken med högra handens pekfinger. Vid foten ligger en oxe. Texten ovanför bilden betyder: ”De motståndare som vålla de kristna förtret, fördärvas.”
Kyrkorummet
Kyrkorummet har under senmedeltiden smyckats med kalkmålningar av vilka endast fragment är bevarade. Målningarna kan troligen föras till den så kallade Vittskövlegruppen och framstår närmast som förgrovade efterbildningar av Rinkabymålningarna. Figurframställningarna i koret är utplånade, men i långhuset kan motiv ur skapelse- och syndafallshistorien urskiljas.
I en av kapporna på norra sidan kan vi se när Gud Fader förenade Adams och Evas händer – en trolovningsbild som saknar motstycke i provinsens medeltidskonst.
Målningarna har varit övermålade men framtogs vid renoveringen år 1933
Dopfunt
Från medeltiden är också sandstensdopfunten. Den är tillverkad av Vitaby-Magle-hems-gruppen med palmett- och rundbågsornerad cuppa från 1400-talets senare del. Ovanför dopfunten hänger en rikt snidad, målad och förgylld åttasidig dopfuntsbaldakin, vilken är ett 1600-talsarbete. Dopfatet i mässing fanns med i 1713 års förteckning.
Orgeln
Den nuvarande orgeln är från 1969.
Pianot inköptes år 1990.
Kyrkklockorna
Intill år 1776 hade kyrkan endast en klocka, men detta år anskaffades ytterligare en. Den är gjuten av Abraham Palmberg. Väger 50 lispund och 15 skålpund = ungefär 430 kilogram. Kostnaden var 226 Riksdaler.
Det finns en inskrift på denna klocka som lyder:
”Min cristen skynda till Sions berg och vallar.
När mitt gälla ljud att komma jag dig kallar.
Betänk den heder tu till slut af mig får.
Då Du i graven läggs och sist för dig jag slår.”
(Georg Petreus, Comminister Loci)
År 1806 blev den gamla klockan obrukbar. Den blev omgjuten samma år av J. H. Friis i Kristianstad samt ökad i vikt och blev den större klockan. Enligt uppgift vägde den 70 lispund, 17,5 skålpund = ungefär 600 kilogram.
Vid denna tid var magister G. L. Schewenius präst i Fjälkinge och Nymö.
Långhuset
På långhusets norra del finner vi ett triumf-krucifix av ek från 1200-talets början. Det är således samtida med kyrkan.
Till inventarierna hör bland annat en kassakista, en fattigstock samt 2 kollektaskar, alla med okänd ålder.
Två ljuskronor i mässing. Den ena, som hänger i kyrkans översta valv med inskription ”Denna ljuscrona är hit till Nymö skänkt av framlidne Herr Prosten Jenns Petterssons sal, enka, fru Merta Hagman i Fjelkinge socken år MDCCLVI” (1766)
Två ljusstakar på altaren saknar inskription men fanns i kyrkan redan 1661.
Denna text har utarbetats av en studiecirkel inom Föreningen Gamla Nymö.
Handledare: K.E. Sundström, Fjälkinge
Textsammanställning: Owe Hult