Berätta lite om dig själv!
Är en glad och positiv möjlighetstänkare och gift med världens bästa Ros-Marie, vi som fann varandra i Blekinge i början på 1970-talet. Pappa är jag till 10 barn och morfar till 11. Då vi varit familjehem i över 40 år, finns det i vår familj både biologiska barn och barn som kommit till oss då de behövde ett nytt hem.
Hur kom det sig att du blev präst?
Efter 10 år som pingstpastor, började jag känna en längtan till att bli präst i Svenska kyrkan. Det blev ändå ytterligare nästan 20 år som frikyrkopastor, innan jag satte mig på skolbänken och började resan mot Svenska kyrkan. Prästvigd blev jag 2006 och kände genast att jag hittat hem.
Varför blev det just Dals-Ed?
Jag är född på Dalslands sjukhus i Bäckefors och tillbringade mina två till tre första levnadsår i Stora Bön, där min pappa hade tjänst i ett pingstkapell som tillhörde pingstförsamlingen i Dals-Ed. Jag har alltid känt mig som dalslänning och ibland tänkt att det skulle vara roligt att sluta prästgärningen där mitt liv en gång började och nu blir det kanske så. Tacksam är jag till kyrkorådet och kyrkoherde Malin Henriksson med personal, som öppnat famnen för mig så att jag genast kände mig hemma.
Vad ser du mest fram emot i din nya tjänst?
Jag älskar gudstjänster och kyrkliga handlingar, som dop, vigslar och begravningar och att i de sammanhangen få sprida tro, hopp och kärlek. Att få betyda något positivt för en medmänniska, ger mitt liv mening och innehåll.
Finns det något du vill att församlingsborna ska veta om dig?
En person sa till mig en gång; ”Bengt, jag tycker om dig för att du är en vanlig människa”. Det är nog det finaste någon har sagt om mig, för det är vad jag är och vill vara; ”en vanlig människa”.
När du är ledig, vad hittar du då på?
Umgås med nära och kära, biltur med Ros-Marie, promenad med våra pudlar och en kriminalserie med Ros-Marie i TV-soffan, är något av det som finns i min intressesfär. För tillfället har jag ingen motorcykel, jag som också är känd för mitt stora motorcykelintresse och som prästen som åker motorcykel.
Som avslutning – vad vill du hälsa till församlingen?
I dopet har vi tre löften: Alltid sedd, aldrig ensam och alltid älskad av en god Gud. Det ger hopp i livet och inför evigheten och det hoppet vill jag förmedla när vi möts.
Bengt Magnusson