Han bjuder på kaffe innan vi slår oss ner i ett rum med utsikt över en skogsdunge. Våren har kommit till Lilla Dalen och det som göms i snö kommer som bekant upp i tö…
- Från nu i slutet av mars till maj är vår mest intensiva tid. Vi sopar bort all vägsand, krattar fjolårslöv, klipper buskar och träd, rensar rabatter och börjar så småningom gödsla för all växtlighet.
Yoseph började här som säsongsarbetare 2014, och sen blev fast anställd 2018. Han säger att han verkligen älskar sitt jobb här på Lilla Dalen. Han trivs med att det så omväxlande och att varje dag bjuder på nya utmaningar.
Jag frågar Yoseph om gängvåldets konsekvenser, skjutningarna av unga, märks av här?
- Ja, det gör det. Vi vet ju inte i förväg hur personerna som ska gravsättas här har dött, men när unga människor oväntat dör är det alltid väldigt traumatiskt för de anhöriga. Och det märker vi förstås. Vi har några föräldrar som kommer hit dagligen för att sörja sina tonåringar och det känns ju extra tungt förstås. Samtidigt är det betydelsefullt att kunna ge dem ett fint bemötande och se till att de får en vacker plats att sörja på.
I en ny rapport från ett The Lancet Commission menar forskare att döden är den västerländska människans största existentiella utmaning. Ändå har dödens plats i samhället varierat, från att ha varit en angelägenhet för familjen och byn, till att bli något undangömt som sker inom vården. Jag undrar hur det egentligen är att arbeta så nära döden?
- Ärligt talat så tänker jag inte så mycket på just döden… Jag bär mest på känslan av tacksamhet och att det känns så meningsfullt att kunna möta sörjande, att få ge service till alla som kommer hit. Vi möter många människor som verkligen är tacksamma över allt vi gör.