Vägen ur alkoholmissbruket - Diakonkandidat Joachim: "Som liten levde jag med fruktansvärd ångest"

Joachim Andersson började sin första tolvstegsbehandling, som är en gruppbaserad metod för att behandla alkoholberoende, som sjuttonåring. Han beskriver ungdomstiden som tuff och mörk, då han i tidig ålder kom i kontakt med alkoholen.

– Då var jag kritisk till kristen tro och brukade mest reta mig på det, så jag fortsatte dricka. När jag var i 25-årsåldern kom jag i kontakt med en mycket bra präst och jag fick något att tro på – då väcktes något i mig. Jag började lära känna andra troende människor och fick därigenom en stor gemenskap – till slut så var det så att jag tänkte ”Jesus finns du och kan du tänka dig att ta dig an en liten filur som mig? Då kör vi!”.

Han beskriver det som en kontrast från mörker till ljus.  

– Jag ville berätta för hela världen om mina nya vänner och om kraften i att ha något att tro på – det hade jag aldrig haft tidigare, berättar Joachim.

Han är numera diakonkandidat och vill fortsätta hjälpa människor ur mörker, som han själv har befunnit sig i stora delar av sitt liv.  Tidigare har han jobbat med socialt arbete och varit ett stöd för hemlösa, människor med behovsvariationer och de som lever med missbruk. 

Hur var livet när det var som värst?

– För mig började det ganska tidigt i livet. Som litet barn levde jag med fruktansvärd ångest och visste inte hur jag skulle hantera det. Jag trodde ofta att jag skulle dö och åkte in på sjukhuset ”miljontals” gånger. Då talades det inte så mycket om psykisk ohälsa i samhället som jag hade önskat – och vi har långt kvar än idag. Jag hade ångest och hjärnspöken i hela min ungdomstid och förstod inte var de kom ifrån. Alkoholen blev då min räddning.  

Den 19 mars startar en ny Livsstegenutbildning i Botkyrka församling under ledning av Joachim Andersson och Sanna Lundell. Livsstegen är ett självhjälpsprogram för alla som känner att livsproblem, stora som små, har gjort tillvaron komplicerad. Han beskriver det som en mötesplats för alla ”normalstörda” oavsett livsproblematik. 

Joachim är förväntansfull över att få möta samtalsgruppen.

– Jag tror att det sker något i människor som kommer tillsammans och möts. Det finns en dynamik i det hela, när var och en säger det de vill säga. Vi sätter vår tillit i processen, det som sker i själva rummet. Min önskan är att det ska bli en trygg plats, där människor ska få sätta ord på sina problem, stora som små. Det är till för människor som har en längtan efter en djupare förståelse för sig själva.

Joachim berättar vidare att du inte behöver vara troende för att gå Livsstegenutbildningen, utan tanken är att kyrkan ska vara en öppen och trygg plats för vem som helst som upplever problem eller oro i livet.

– Det finns en trygghet och frihet mitt i det kaos som finns runt omkring oss, i världen också, förklarar Joachim.

Han berättar om hur alkoholen berövade honom många år av hans liv, trots att drickandet bara var baserat på lögner – ett sätt att fly från verkligheten, vilket han till slut insåg.

Vad är lycka för dig?

– Att försöka vara sann mot mig själv, Gud och mina medmänniskor. Att ha en inre frid, oavsett vad som sker och inte sker runtomkring mig. Lycka för mig är att jag inte känner mig ensam. Jag älskar min fru, hon är en stor del i att jag sitter här idag.

Jag undrar, är försoning alltid möjlig?

 –Jag vill tro det men jag tänker att det också kan ta tid och man måste låta det ta tid. För Gud är det möjligt men oss människor, som bär på olika erfarenheter och sår, blir det mer komplicerat.

Innan vi vinkar hejdå säger Joachim att ta chansen att bli ledare för Livsstegenutbildningen, är en del i den försoningsprocess han har med sig själv.

 – Jag drack för att orka med mitt mörker och hade inte redskap att hantera det på något annat sätt. Jag har druckit bort många relationer och jobb – till slut var jag tvungen att välja väg.

Stina Bergström