Han har varit rösten bakom två av Sveriges mest framgångsrika rockband – Takida och Stiftelsen. I över två decennier har Robert Pettersson stått på scen inför fullsatta arenor, skrivit låtar som blivit allsång och byggt en karriär som få svenska artister kan mäta sig med.
Med Takida slog han igenom stort under 2000-talet och blev en central del av svenskt musikliv, och med Stiftelsen – där han började skriva på svenska – nådde han en ännu bredare publik och en ny närhet i sitt berättande.
Men parallellt med framgångarna har det funnits en annan berättelse. En mer lågmäld, men desto mer avgörande. Robert Pettersson har under många år levt med djupa depressioner och självmordstankar. När han var i 20-års åldern mådde han så dåligt att han blev inlagd i psykiatrin och fick diagnosen bipolär sjukdom. Sedan dess har han valt att vara helt öppen om sin sjukdom.
Robert Pettersson kommer före utsatt tid till poddstudion. Solen skiner och körsbärsträden i Stockholm har precis slagit ut. Det är onekligen vår nu.
Hur mår du?
– Jo, men jag mår väldigt bra just nu. Tackar som frågar.
Du har haft stora framgångar med Takida och Stiftelsen – vad var det som gjorde att du nu ville stå helt i ditt eget namn?
– Jag har väl känt ganska länge att jag haft en annan typ av musik i mig som jag velat göra. Låtarna på den här skivan skrev jag nästan som ett överlevnadsprojekt när jag var i en väldigt mörk period av mitt liv.
Låtarna har ett syntigt, stundtals poppigt 80-tals sound som känns nytt, samtidigt känns melankolin och Roberts magnetiska sång igen från Takida.
Deabolo Hypomania är en stark titel – hur speglar den ditt liv och ditt mående när albumet skrevs?
– Deabolo var ett smeknamn på min exfru. Vi bröt upp i samband med att skivan kom till, så det är en blinkning till henne. Många av låtarna rör sig kring separationen och sorgen över att inte lyckats hålla ihop - trots att Dea är mitt livs stora kärlek. Min sjukdom är svår att leva med, den tar alla känslor ifrån en och flera av låtarna handlar om det.
Du har nått en artistisk framgång som många drömmer om – har den hjälpt dig att må bättre, eller ibland gjort det svårare att hitta balans?
– Både och. Jag hade nog aldrig kunnat göra musik om jag inte haft den här sjukdomen, så på ett sätt är jag väldigt tacksam över den. På ett annat sätt sliter turnélivet väldigt hårt på en och passar kanske inte så bra för den som egentligen behöver rutiner och en stressfri vardag för att må bra. Men jag har ändå sjukdomen att tacka för väldigt mycket paradoxalt nog.
I ditt skapande – finns det en plats för tro eller andlighet?
– Jag tror på något, det gör jag absolut. Men jag har inte fördjupat mig kring vad det skulle kunna vara.
Har du någonsin ångrat att du pratat så öppet om din psykiska ohälsa genom din karriär?
– Nej, det har jag aldrig ångrat. Jag har inget att skämmas över och jag tror verkligen att vi måste prata mer om allt det här. Många unga mår dåligt i dag, och vi måste visa att det är genom att prata om det som vi kan må bättre.
Robert Pettersson gästar veckans avsnitt av Botkyrka församlings podd Samtal pågår. Lyssna här.
Sanna Lundell