När jag kom till Botkyrka församling hade jag inte predikat på nästan sju år. Jag längtade efter att vara del av församlingens puls, fira gudstjänst och dela livet tillsammans med församlingsbor. Och jag fick långt ifrån lagom! Jag kom till en församling som tog sin tro på allvar, som vill diskutera trosfrågor och som vill be tillsammans. Vilken rikedom!
Jag började i Norra Botkyrka men när jag blev kyrkoherde blev jag del av en större gemenskap. I alla församlingens kyrkor har jag mötts av en varm nyfikenhet på kristen tro, en vilja att skapa ett gott samhälle och en djup bönegemenskap. Tack!
Församlingslivet präglas av unga människor, av konfirmander, ungdomsledare och ideella. Att vara på läger och ungdomskvällar har lärt mig mycket om ungdomskultur men också om mig själv och min tro. Jag kan bli trött av sena kvällar och nätter men att träffa församlingens unga är en sann glädje!
Församlingslivet har också kantats av utmaningar och värst var tiden under pandemin. Liksom Jesus samlade människor runt sig så samlar församlingen människor och plötsligt fick vi inte göra det. Det var hemskt! Hela idén med församlingsbygget sattes på prov. Jobbigast var restriktionerna vid begravningar men med hjälp av digitala medier gjorde vi vårt bästa med att upprätta en värdig gemenskap.
En annan prövning är den ständiga nöd som människor lever i och som församlingens diakoner dagligen hanterar. Under de senaste åren har en samtalsmottagning vuxit fram i församlingen, vi erbjuder psykoterapi, själavård, sorgegrupper och stödsamtal och jag ser det som en gåva till hela kommunen för vi övertygade om att människor mår bättre av att få prata om sin sorg och det som skaver. Jag är väldigt stolt över församlingens diakoni och glad över församlingens nära samarbete med Hela människan.
Givetvis är jag oerhört stolt över renoveringen av Botkyrka kyrka. Renoveringen tog många år att genomföra och det var bitvis byråkratiskt tungt men så fin hon blev! Nu är Botkyrka kyrka en hållbar kyrka, så som sig bör! Tänk ändå att Botkyrka bär en del av kristendomens början i sin historia och att vi får vara en del av dess fortsättning.
Under min tid som kyrkoherde är jag också stolt över att församlingen valt att prioritera arbetsmiljöfrågor och att församlingen numera har en strategisk HR som säkerställer arbetsmiljön genom personalundersökningar, samtalsstrukturer och genomtänkta rekryteringsstrukturer.
Några möten som berikat min vardag, som kan bli administrativt tung, är möten med den finska gruppen i Ljusets kyrka. Jag kan inte ett ord finska men med ideella krafter har vi ändå firat mässa tillsammans och ätit gröt efteråt och jag har verkligen uppskattat den varma gemenskapen.
Men efter tretton år i församlingens tjänst är det nu dags för mig att avsluta i Botkyrka församling och fortsätta i en annan församling. Det är tid för en annan herde att ta över och leda församlingen i den riktning som församlingen bör ledas i.
Men jag är så tacksam och glad över mina år i församlingen! Tack och Guds rika välsignelse!
Beatrice Lönnqvist