Säsongspremiär av Botkyrka församlings podcast Samtal pågår!

Vi ska alla dö. Du, jag, våra barn, våra föräldrar. Ingen kommer undan. Ändå lever vi som om döden vore något som bara drabbar andra. Vi tränar, äter rätt, räknar våra steg och gör allt vi kan för att förlänga livet. Men hur ofta funderar vi egentligen över att det en dag ska ta slut?

Och vad gör vår rädsla för döden med sättet vi lever våra liv?

Det är några av frågorna som står i centrum när Botkyrka församlings podcast Samtal pågår nu är tillbaka med sin andra säsong. Under åtta avsnitt ger sig journalisten och prsätkandidaten Sanna Lundell, tillsammans med prästerna Richard Olofsson och Lacra von Schedvin, ut på en existentiell upptäcktsresa. Till sin hjälp har de bjudit in gäster som på olika sätt arbetar med döden, lever nära den eller har ägnat sina liv åt att försöka förstå den.

Det är inte särskilt länge sedan döden var en naturlig del av vardagen. Människor föddes och dog i hemmen. I dag har vi flyttat döden till sjukhus och vårdinrättningar. Den moderna sjukvården har räddat oräkneliga liv och lindrat enormt mycket lidande. Men har vi samtidigt förlorat något på vägen?

I den kristna traditionen har döden aldrig varit en fråga som går att komma runt. Tvärtom står den mitt i trons centrum. Berättelsen om Jesus död och uppståndelse handlar om lidande och förlust, men också om hoppet att döden inte har sista ordet.

Men vad betyder det hoppet för oss i dag? Kan tron hjälpa oss att leva med vår dödlighet, även när vi tvivlar? Och måste vi tro på ett liv efter detta för att kunna försonas med att vårt jordiska liv en dag tar slut?

En präst som hjälper människor att dö

Först ut i den nya säsongen är Agneta Olsson, präst, psykoterapeut och dödsdoula. Som dödsdoula ger hon stöd åt människor i livets slutskede och deras närstående.

Men varför väljer någon att ägna sitt liv åt att möta döden? Vad har Agneta lärt sig av människorna hon följt under deras sista tid? Och vad behöver vi egentligen när livet går mot sitt slut?

Vi pratar om rädsla, ensamhet, försoning och om den kristna trons möjlighet att erbjuda tröst och hopp när orden inte längre räcker till.

Kan döden lära oss att leva?

Kanske är det just här som kristendomens gamla berättelser blir som mest angelägna. I en tid som präglas av prestation, kontroll och ständig strävan efter mer påminner kyrkan oss om något radikalt: Vi är dödliga. Livet är en gåva, inte något vi kan äga eller kontrollera.

Och kanske kan insikten om att vår tid är begränsad hjälpa oss att leva lite mer närvarande. Att våga älska, förlåta, försonas och ta vara på den tid vi faktiskt har.

För det kristna hoppet handlar inte bara om vad som händer efter döden. Det handlar också om hur vi lever här och nu.

Kanske behöver vi prata mer om döden. Inte för att bli upptagna av den, utan för att våga leva fullt ut.

Text och foto: Sanna Lundell