Feministen som blev präst -på picknick med Anna Tersmeden

Vi möts i Tullinge centrum för en somrig picknick. Syrenerna blommar för fullt och deras doft har spritt sig över hela Botkyrka. Anna har nyss avslutat ett bokcirkelsamtal på biblioteket och ser alldeles uppfylld ut.  

– Vi hade väldigt spännande samtal kring en bok som verkligen engagerade, säger Anna och ler.  

Anna Tersmeden föddes i Dalarna men bor nu i Norra Djurgårdsstan med sin 15-åriga son. Hon är 57 år och har arbetat i Lidingö församling i fem år. Anna har en spännande bakgrund som kommunikatör, poet och skådespelare. Hennes kärlek till teatern ledde  till New York där hon bodde under fem år och gick på teaterskolor och var med i en komedigrupp. Anna har också alltid älskat att skriva poesi och är publicerad poet på två förlag.

2003 kom hon hem till Sverige och Stockholm. Där arbetar hon som frilansande skådespelare. Hon har haft småroller i TV-program och filmer och arbetat med utbildningsteater på Polishögskolan och vid Försvarsmakten. Dessutom har hon varit vaktmästare i Bromma församling.  

Jag frågar Anna som ju vigdes till präst ganska sent i livet hur hon landade i sitt kall?

– Jag började närma mig 40 och jag var inte på någon bra plats i livet. Jag hade en stark längtan efter en större mening. Existentiellt. Lite 40-årskris säkert, som ju är väldigt vanligt. Men så hörde jag en röst inom mig som sa ”Du ska bli präst.” Men jag trodde ju inte på Gud ens en gång, alltså det var på den nivån, berättar Anna,  

Den starka inre rösten ledde Anna in i ett långsamt utforskande. Hon började med att gå Svenska kyrkans grundkurs och fortsatte sedan sin resa under 11 år tills hon blev vigd 2021. När hon inledde sin resa hade hon monumentala fördomar om kyrkan. Hon tyckte att den var patriarkal, töntig och lite tråkig.  

– Jag såg mig själv som feminist, kulturmänniska och hade många inre konflikter under resan gång. Mina fördomar raserades totalt och jag fick uppleva den här gudsgemenskapen som ju är det absolut härligaste och finaste som finns och som förändrar hela livet, säger Anna.  

Anna har tillbringat de senaste fem åren i Lidingö församling där hon arbetat med ungdomar, fått använda sina teaterkunskaper och satt upp flera spel, och så har hon förstås lett gudstjänster och förrättningar.  

– Jag prästvigdes 2021 för Stockholms stift. Jag placerades av biskopen i Lidingö församling för mitt adjunktsår och fick sedan anställning där. Jag älskar att vara präst i Svenska kyrkan.  

Hur kommer det sig att du sökte dig hit till Botkyrka församling? 

– Jag kände att jag längtade efter en ny utmaning där jag tas i större anspråk som den jag är. Jag ville rycka upp mig själv med rötterna. När jag sökte tjänsten så fick jag också höra under antagningsintervjun ”Du hör hemma här”, vilket kändes så rätt.  

Trots att Anna bara har hunnit vara hos oss i två veckor, så hon är fylld av intryck. Jag frågar Anna om prästyrket på något sätt har överraskat henne?

– Ja, ofta! Eftersom människor ofta överraskar en så gäller det att vara öppen och beredd och att inte bli bekväm. Att vara oförberedd på vad man ska möta kan ju vara jobbigt, men ju mer erfarenhet man får och ju mer jag växer i mitt eget andliga liv och i mina bibelstudier, ju bättre klarar jag av att möta det oväntade.  

Sanna Lundell