Känslan av trivsel nådde henne så fort hon steg av bussen på Tullinge station. Småstadsidyllen som möter storstadspulsen visade sig vara just den utmaning som diakonen Sara Blomén Power behövde efter sina 20 år i Hägerstens församling. Botkyrka är ett område med stora socioekonomiska utmaningar, till skillnad från Hägersten. Ett område som länge har haft problem med kriminalitet och otrygghet. Jag undrar vad det var som gjorde att hon sökte sig till större utmaningar?

- Det kändes som att det var dags att se något nytt. Jag har jobbat i 15 år som pedagog i Hägerstens församling och fyra år som diakon.

- Jag ser att det finns en jättestor utsatthet i Botkyrka.  Men jag upplever att Botkyrka kommun gör mycket mer än vad andra kommuner gör vad gäller till exempel trygghetsskapande. Det är en utmaning att vara diakon här – för då ska man inte bara släcka bränder, utan hjälpa människor på lång sikt.

Sara vigdes till diakon år 2021. Hon är utbildad operasångerska i grunden och jobbade länge som rytmikfröken – men det var kyrkan som lockade.

- Jag kände ett kall att Gud ville mer men just då hade jag inte möjlighet att följa det kallet. År 2016 skilde jag mig och kände då väldigt starkt att jag vill följa det här kallet – så jag ringde stiftet och kom då med antagningsförfarandet för att bli diakon och på den vägen var det, berättar Sara.

Som diakon träffar du människor i livets alla skeenden, finns det dagar när det blir för mycket?

- Oftast känner jag en enorm tacksamhet över allt jag har men jag känner också en frustration. Vi mötte en familj som skulle splittras – mamman och hennes yngsta barn skulle utvisas när resten av barnen hade fått uppehållstillstånd. Jag skulle vilja att varje politiker fick spendera en vecka med en diakon innan de tar sig an sina uppdrag.

Jag ser att det finns en jättestor utsatthet i Botkyrka. Det är en utmaning att vara diakon här – för då ska man inte bara släcka bränder, utan hjälpa människor på lång sikt.

Sara Blomén Power

Sara kommer från ett kyrkligt hem i Strängnäs med en mamma som jobbade som kantor. Musiken har funnits med genom hela livet – därför utbildade sig Sara till operasångerska.

- Jag har alltid sjungit när jag får möjlighet. Jag sa att jag sjunger tills det tar stopp men det gjorde det aldrig – jag studerade musiklinjen och folkhögskola och musikhögskolan… och till operasångerska i Birmingham!

Är det sant?

 - Ja, jag levde min dröm men till slut längtade jag hem till Sverige. Jag är också en person som gärna sjunger för musiken men helst inte på de stora scenerna och framför folk.

I höst startar hon och diakonkollegan Svante Talltorp Hoppets kör på dagtid i församlingen. Hon beskriver det som en kör för alla som vill bli en del av en kravlös sånggemenskap.

- En kör är ett fantastiskt sätt att bygga människor – att ge dem självförtroende och trygghet. Musik är också vetenskapligt bevisat bra för hälsan och kan kopplas till kyrkans diakonala uppdrag. I Hoppets kör har vi låga trösklar. Det blir en stor sånggemenskap med människor som tycker om musik, där alla ska hitta sin röst.

En kör är ett fantastiskt sätt att bygga människor – att ge dem självförtroende och trygghet. Musik är också vetenskapligt bevisat bra för hälsan och kan kopplas till kyrkans diakonala uppdrag.

Sara Blomén Power

En av Saras hjärtefrågor är äldre människor och ofrivillig ensamhet. Något som hon menar att det finns gott om i Tullingeidyllen. Sara berättar vidare att hon som barn följde med sin mamma som jobbade på äldreboenden och sjöng, vilket formade henne till att bli den diakon hon är i dag.

- Jag vill finnas där för de äldre som är ensamma i sina hem och ge dem upprättelse. Många har haft ett liv och varit någon – det går att skönja en människa med en hel livshistoria där bakom, menar Sara.

Hon fortsätter:

- Det är ofta svårt att komma ut i samhället när man känner att man kanske inte hör eller ser ordentligt. Kanske har man mist sin livspartner. Det blir svårt att ta sig till de gemenskapspunkter som finns. De vill vi ändra på.

Men ibland är det ombytta roller. Sara, som varje dag cyklar till jobbet från sitt hem i Huddinge, fick en dag punktering på cykeln. Snabbt var då 90-årige Göran som bor vid Tullinge kyrka framme och fick ordning på saken.

- Haha, ja bästa Göran! Där och då tänkte jag att men det är ju jag som ska finns där för honom men nej, det var han som hjälpte mig. Och det är ju det som är diakoni. Att vi finns där för varandra. Vi har jättefina äldre i Tullinge som vi måste ta vara på.

Andra grupper i samhället som Saras hjärta klappar lite extra för är barnfamiljer och ensamstående föräldrar.

Sommaren är en tid när ofrivillig ensamhet i samhället ökar. Vad vill du säga till alla de som spenderar sommaren ensamma i år?

- Att mycket är öppet också. Kolla upp vad som finns i ditt närområde och sök dig till ställen där man kan träffa andra människor. Kyrkorna har ofta sommarprogram och sommarkaféer. Och kom ihåg att du inte är ensam om att vara ensam.

Vackra Tullinge gård står nu i full blom, vad har du för planer i sommar?

- Jag ska vila, läsa böcker och sitta på min balkong. Umgås med mina barn och cykla mycket.

På frågan om vad Sara alltid har med sig i picknickkorgen är svaret glasklart.  

- Gärna kanelbullar och kaffe.

Stina Bergström