Ny diakon med hjärta för vuxna och äldre – Benjamin Scherer

För en månad sedan började han sin tjänst som diakon i Botkyrka församling. Nyligen vigd till diakon kliver han in i uppdraget med både ödmjukhet och engagemang – och med en livsresa som sträcker sig ända från Schweiz till Botkyrka.

Benjamin är uppvuxen i Schweiz, i en katolsk familj. Som ung hittade han inte riktigt hem i sin tro.

- Kyrkan och Gud var liksom inget man höll på med i när jag växte upp. Schweiz är ganska likt Sverige på det sättet, vi har blivit alltmer sekulariserade. Jag har alltid haft en tro, en fascination, men jag växte inte upp kyrkligt.

Det var först när han mötte kärleken och flyttade till Sverige som han fördjupade sin relation till kyrkan. Han beskriver han sin väg till Svenska kyrkan som en process som vuxit fram steg för steg. Nyfikenhet, samtal och möten med männiksor i olika livssituationer väckte frågor om mening, tro och medmänsklighet. Så småningom ledde det honom till kallelsen att bli diakon.

- Jag arbetade som grafisk formgivare i många år både i Schweiz och här i Sverige. Mitt i livet kände jag en längtan efter mening.

Jag frågar Benjamin om det var självklart att ta steget från Katolska kyrkan till protestantismen?

-Jag tyckte att Svenska kyrkan är allt som är bra med den katolska kyrkan, men utan det som jag har haft svårt för. Här är det progressivt, men man är ändå mån om liturgin. I Schweiz är det ju både katolskt och reformert. Och jag tänker att Svenska kyrkan är det bästa av båda dessa riktningar. Vi tillåter kvinnliga präster, samkönade äktenskap och är tillåtande.

Vägen till att vigas till diakon var ganska lång.

- Det tog 10 år från första tanken till vigning. En lång process.

Först språket, därefter en utbildning till socionom, förankring i församling, antagning och slutligen slutåret på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Den 25 juni 2025 vigdes han i Storkyrkan i Stockholm.

Benjamin bjuder mig på en kopp kaffe och vi slår oss ner i varsin fåtölj i ett ljust, grönt, lugnt rum på andra våningen i Ljusets församlingshem.

- Här planerar vi att göra i ordning lite mysigare för att kunna ta emot de som behöver själavård.

Att vara nyvigd diakon innebär både glädje och ansvar. För Benjamin är vigningen en påminnelse om att uppdraget inte bara är ett arbete, utan en livshållning. Diakonin är kyrkans omsorg i handling – att stå på de utsattas sida och att arbeta för människors värdighet. Diakoni uttrycks genom kärlek till medmänniskan, gemenskap, värnandet om skapelsen och kamp för rättvisa. Jag undrar hur Benjamin har upplevt sin första månad i Botkyrka?

- Det har varit väldigt fint att komma till den här öppna, tillåtande församlingen. Min inriktning är ju vuxna och äldre. Vi åker till äldreboenden, ordnar trivselaktiviteter och försöker skapa mening och glädje för alla som behöver.

Benjamin kommer också att väcka församlingens mycket omtyckta pilgrimsvandringar till liv igen.

- Ja, vi kommer att komma ut på vandringarna igen. Vi börjar med en Emmausvandring annandag påsk. Ambitionen är att göra pilgrimsvandringar en gång i månaden fram till i september. Pilgrimsvandringarn är så lätt ingång till tron. Det är så enkelt och själförklarande att vara i skapelsen, att gå och inte bli distraherad av telefoner eller vad det nu kan vara. Att få rikta sig inåt eller uppåt.

Pilgrimsbvandringar:

6/4 Emmausvandring

31/5 Pilgrimsvandring

13/6 Pilgrimsvandring

28/7 Pilgrimsvandring (St Botvids dag)

Sanna Lundell