Svante Talltorp och Benjamin Scherer
Lyssna

Jul bakom murarna

Volontärerna Erika Dahlén med söner skapar nya jultraditioner som musiker på Asptunaanstalten. Vi har träffat internen Jens för att prata om vad församlingens julfirande på Asptunaanstalten betyder för honom.

” Tänk på dem som sitter i fängelse  som om ni var fångar med dem. ”

Hebreerbrevet 13:3”

I över 20 år har Botkyrka församling haft verksamhet på Asptunaanstalten som ligger granne med Botkyrka kyrka intill den vackra sjön Aspen i Botkyrka. FN:s konvention om mänskliga rättigheter säger att man har rätt att utöva sin religion när man sitter fängslad och det har alltid varit av största vikt för kyrkan att finnas på fängelser.  

Jens har varit en av de 80 interner som sitter innanför Asptunas stängsel varje julafton. Han var 46 år när han påbörjade sitt livs första fängelsestraff.  

– Jag dömdes till 4 års fängelse för ett skattebrott. Sammanlagt var jag inlåst i 2 år och 4 månader, sen fick jag komma ut med fotboja och restriktioner.   

Jens beskriver fängelsetiden som ett uppvaknande.  

– Det här har förstås varit de värsta åren i mitt liv, men jag försöker tänka på mitt straff som en vändpunkt. Att jag fått möjligheten att börja om och bryta med delar av mitt liv som varit gränslösa.  

Jens avtjänade de fyra sista månaderna av sitt straff på just Asptuna. Av ren tristess började han gå i själavård hos en av diakonerna som besökte Asptuna då.  

– Dagarna i fängelset blir väldigt långtråkiga så jag hoppade på allt som gick att göra. Det var överbelagt på anstalten och svårt att få dagarna att gå i trängseln. Jag var nog inte riktigt beredd på vilken skillnad de där samtalen hade på mitt mående. Jag fick sakta men säkert tillbaka mitt värde som människa på något sätt. Jag kunde börja se ljusare på framtiden.  

När december kom förstod han att han inte skulle få permission och det var en väldigt tuff insikt.  

– Just att vara utan barnen och familjen är det absolut värsta med hela den här tiden. Och på julafton…det blev helt obeskrivligt tungt.    

Julafton på Asptuna är egentligen som alla andra dagar. Alla rutiner följs som brukligt, på sin höjd har någon av vakterna tomteluva på sig och dagen till ära kanske det serveras risgrynsgröt till frukost. I övrigt är dagen försvinnande långtråkig, enligt Jens.   

– Botkyrka församlings julfirande med andakt och sånger var det enda som fick dagen att kännas speciell, och det var så betydelsefullt för oss som satt där, berättar Jens.    

Jag stämmer möte teamet som ansvarar för julfirandet på Asptuna: kyrkomusikern Tobias Helldin och diakonerna Benjamin Scherer och Svante Talltorp. Tobias har jobbat i Botkyrka församling i 14 år och är således den av församlingens anställda som har firat jul på Asptunaanstalten flest gånger.  

– Vårt julfirande har sett lite olika ut från år till år. Det började med att jag och en Hasse Bratt Hernberg, en präst som jobbade här förr, gick Luciatåg mellan killarnas åtta hus och lussade för dem. Sedan började Thomas Nilsson och jag fira julafton tillsammans i Asptunas gymnastiksal.  

Jag tror att det är extra svårt att sitta på anstalt under högtiderna. Det är väldigt laddat med julafton.

Svante Talltorp

Julaftonsandakten i gymnastiksalen har nu blivit en tradition. Tobias bjuder på en bred sångrepertoar som innehåller allt ifrån Tänd ett Ljus till våra allra mest älskade julpsalmer. Till sin hjälp har han också tre volontärer, konstnären Erika Dahlén och hennes två söner som är 21 och 23 år.  

– För ett antal år sedan började jag sjunga gospel i Ljusets kyrka med Tobias Helldin som körledare. Inför jul kastade han ut en fråga i kören om det fanns några som ville hänga med till Asptuna-anstalten på julafton.  

Erika hade just gått igenom en skilsmässa och kände att det var läge för nya traditioner.  

– Jag frågade mina söner lite försiktigt om de kunde tänka sig en sådan jul, mest på skoj faktiskt, men de svarade ja utan betänketid! Den första kalla och snöiga tidiga julmorgonen vi åkte ut med teamet hade vi ingen aning om vad som väntade oss. Vi var helt oförberedda på att det var i en sliten gympasal med brummande fläktljud och starka lysrör som den verkliga julstämningen fanns! Att få höra julevangeliet läsas i den miljön, inför en knäpptyst och uppmärksam församling, är något alldeles speciellt. Nu har det blivit något vi inte vill vara utan och det känns fantastiskt att få dela den erfarenheten med sina barn.  

Erika hyser stor beundran inför det arbete präster och diakoner gör på anstalterna. Hon tycker att det politiska klimatet i vår tid verkar vara en tävling i hårdhet mot personer som av olika skäl hamnat snett.   

– Vi har redan märkt av en förändring i atmosfären sedan första julen i Asptuna, det märks att det blivit tuffare efter överbeläggningar som skapar mer konflikter osv. Då blir det ännu tydligare hur viktig Svenska kyrkans närvaro är, hur ska människor annars få hopp och mod att förändras om det enda man möts av är samhällets förakt? Hur ska man på riktigt förstå att det finns alternativ till en destruktiv livsstil om man inte får uppleva det i praktiken?

Svante Talltorp firade sin första jul på Asptuna förra året och märkte tydligt hur viktigt det är för de intagna att få fira jul.  

– Stämningen här under förra julen går nästan inte att beskriva med ord. Det var så oerhört fint. Jag tror att det är extra svårt att sitta på anstalt under högtiderna. Det är väldigt laddat med julafton.  

Också Erika instämmer i att stämningen på Asptuna under julaftonens morgon är fantastisk:

– När vi kommer kan stämningen i idrottshallen vara lite avvaktande och osäker. Men efter hand, när salen fylls på med deltagare och efter den första sången så förändras atmosfären. Programmet börjar 08.00 på morgonen och man kunde verkligen vänta sig ett svalt mottagande men killarna tjoar och applåderar som om det vore en rockkonsert. Förra året var det ett par av internerna som sjöng fantastiskt bra och kunde alla texter, det gjorde att andra också vågade klämma i. Att få höra den stora manskören sjunga Stilla natt slår verkligen allt!  

Att få höra den stora manskören sjunga Stilla natt slår verkligen allt!

Erika Dahlén

Diakonen Benjamin Scherer är ny i arbetet på Asptuna. Varje tisdag kliver han innanför grindarna och träffar intagna i enskilda samtal, har bibelsamtal och firar andakt. Ibland har han hjälp av en pastor så att de kan fira nattvard tillsammans.  

– Jag tror att den upplevda skulden känns lite extra när julen närmar sig. Att man skäms inför sin familj. Det blir kanske extra tydligt när man fattas kring julbordet.  

Benjamin beskriver att det finns ett stort andligt sug hos internerna. Det är en väldigt respektfull stämning under bibelsamtalen trots att internerna kommer från olika religiösa traditioner. Ändå möts de tillsammans i respekt för varandra.  

– Jag sökte tjänsten som fängelsediakon här i församlingen för att uppdraget som diakon innanför murarna blir så tydligt. Vi som kyrka ska finnas ute i samhället. Bibeln uppmanar oss att besöka fängelser. Vi ska finnas där för de som lider och visa barmhärtighet och hopp.   

Benjamin uppskattar också att man här hoppar över ”the smalltalk”. Här får man möjlighet att göra skillnad och sprida ljus. Det blir Benjamins första julafton på Asptuna och han ser mycket fram emot den.  

Text och foto: Sanna Lundell