Från teaterscenen till kyrkan – på picknick med Emilie Nyman

Det är en solig sommardag och församlingens nya präst Emilie Nyman möter mig utanför Tumba kyrka för en somrig picknick. Hon har en varm utstrålning och räds inte mina kamerablixtar. Som skådespelare har hon bland annat synts i humorshowen ”Röda Linjen”, i krogshowen ”Blonde on Blonde on Blonde” och som styvmor Agnes i julkalendern ”Tjuvarnas Jul”. Men faktum är att hennes skådespelarkarriär tog fart på andra sidan Atlanten. Hon berättar levande om sin tid som en äkta New York-bo. 

Du är utbildad vid The Neighborhood Playhouse School of the Theatre i New York. Hur minns du den tiden?

- Helt fantastisk. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det. Jag och min dåvarande pojkvän Michael bodde i området Greenpoint – på en båt och det var helt underbart! Det var också på den skolan som jag fastnade för meisnertekniken och i dag driver jag en teaterskola i Stockholm om just detta.

Du driver alltså Studio Meinser i Stockholm där du utbildar framtidens skådespelare i meisnerteknik, berätta mer.

– Jag träffar både yngre och äldre skådespelare. Några av dem har jobbat eller utbildat sig som skådespelare utomlands men inte i Sverige. Det är så fint att få se framför allt äldre människor som bär på skådespelardrömmar och inte vill ge upp sina drömmar. Att se dem blomma betyder allt, berättar Emilie.

Hon förklarar vad meisnertekniken innebär.

– Det handlar om att mötas och få kontakt i det sårbara. Lite likt församlingens Livsstegen – det sker även i min teaterstudio. När skalen och fasaden trillar bort är vi alla lika. Metoden går ut på att kunna komma bort från sitt eget huvud och fokusera på den andra i rummet. Konsten att vara i nuet - likt i livet och prästyrket.

Självklart undrar jag också om det finns något skådespelarminne som hon minns lite extra från tiden i New York.   

- Jag fick faktiskt en talande statistroll i ”Sex and the city”. Det kändes stort!

Emilie har med sig sin kristna tro från barndomshemmet. Både hennes mamma och syster är präster och hon har genom livet många gånger också tänkt välja den vägen men tog först steget efter en livskris. Hon påbörjade sina präststudier 2019 och blev klar 2025.

– Jag kommer från en inte så särskilt religiös bakgrund fast min mamma var präst. Världen stod öppen och teater passade mig bra. Jag har alltid varit andligt orienterad – att det finns något mer har alltid känts naturligt för mig. Ett tag var jag nyfiken på buddismen och New Age men fastnade aldrig för det. Svenska kyrkan och kristendomen har då alltid funnits där som en trygghet.

I debatten om samkönade vigslar har du i församlingens sociala medier varit en tydlig förespråkare för att säga ja till all form av kärlek. Tycker du att präster fortfarande ska ha rätt att neka samkönade par en vigsel?

– Jag önskar att det borde vara ett krav för alla nu nyutexaminerade präster att viga även samkönade. Jag tycker inte att man borde få välja bort människor på den grunden, inte år 2026 – det strider mot andra grundlagar som diskrimineringslagen.

Hon jämför en sjuksköterskas plikt att vårda alla människor, oavsett sexuell läggning och bakgrund, med prästers skyldighet att viga alla människor.

– Präster ska göra sitt jobb, precis som inom vilket annat yrke som helst. Åsikterna får de lämna hemma, tycker Emilie.

Under Stockholm Pride leder du Mässa under regnbågen. Vad betyder det för dig?

– Det känns stort! Jag är stolt över att få vara med i kampen om allas rätt att älska vem man vill. Att det inte är en självklarhet i dag är helt sjukt. De gömmer sig bakom gamla traditioner för att behålla en maktstruktur som är destruktiv. Där måste kyrkan vara extra vaksam och hänga med i samhällets utveckling.

Picknicken börjar lida mot sitt slut och jag undrar hur Emilies sommarplaner ser ut. Det verkar som att New York får vänta – i stället är det kärleken till sin hemort Tyresö och pappas sommarställe på Österlen som upptar hennes tankar.

Vad har du alltid med dig i picknickkorgen?

– Jag älskar svenska jordgubbar och croissanter. Goda ostmackor och kaffe. Det kan inte bli bättre än så.

Stina Bergström