Från New York till Tumba kyrka – jazzsångerskan Lovisa Jennervall gästar

Jazzsångerskan och kompositören Lovisa Jennervall övar i sin studio i Vasastaden i centrala Stockholm. Hon har med sig sin tax Lisen som hälsar mig välkommen i dörren. Lovisa spelar vackert melodiskt på sitt piano och nynnar på en av hennes nya låtar. Faktum är att Lisen är en inspirationskälla till en av låtarna på hennes nya album ”Blir det inte mer så är det nog” (2026).

- En av låtarna heter ”Lisen och skogen” och handlar om mina skogspromenader med Lisen, för att rensa huvudet från skiten i världen men också i mig, berättar Lovisa.

I låtarna på det nya albumet ger Lovisa nytt liv åt texter av svenska och finlandssvenska poeter som Karin Boye och Ylva Eggehorn – och musiken rör sig fritt mellan jazz, visa och improvisation.

- Efter mitt förra album ville jag göra något nytt men visste inte vad det skulle vara. Jag behövde hitta något som jag tycker är kul men som också har ett koncept. Jag ville involvera litteraturen i musiken och kom då på idén om att tonsätta kvinnliga poeter.

Är du feminist?

- Till hundra procent. Förr var jag mer aktivist, jag engagerade mig i sociala medier och gick på demonstrationer och var mer högljudd än vad jag är nu. Min nya musik är ett lite mer lågmält sätt att uttrycka vad jag känner.

Musiken har följt Lovisa genom hela livet. Hon växte upp i ett musikaliskt frikyrkligt hem med en mamma som sjöng i kör. Lovisa har spenderat stora delar av sin uppväxt i Härnösand och Göteborg. Hösten 2016 påbörjade hon studier på Kungliga Musikhögskolan efter tidigare musikaliska studier i Härnösand, Göteborg och på folkhögskolorna Liljeholmen och Lunnevad.

Våren 2015 åkte hon till New York för att upptäcka jazzen på nytt och hitta tillbaka till sig själv.

- Innan New York hade jag gett upp musiken. Efter folkhögskolan tyckte jag att andra gjorde sin musik mycket bättre är mig och fick mer uppmärksamhet. Jag kände ingen lust längre. En person sa då till mig att om jag var i din ålder, utan familj och barn, så skulle jag åka till New York – så jag gjorde som han sa och bodde där en vår. Jag gick på jams, tog lektioner och levde vardagsliv i New York. När jag sedan kom hem till Sverige så kändes det som att jag inte ville göra något annat. Sedan dess har jag aldrig tvivlat på det jag vill göra, berättar Lovisa.

Det nya albumet kombinerar poesi, jazz och natur. I ett Instagraminlägg skriver du att du vill att vi ska höra skogen i din musik och finna tröst. När kände du dig själv som mest vilsen i livet? 

- När jag köpte Lisen i februari förra året upplevde jag de värsta sju månaderna i mitt liv. Jag var tokdeprimerad och ensam. Fick ingen avlastning. Att vara ensam med en valp är inget jag rekommenderar till någon. Det var då vi började gå i skogen, för det var enda stället där hon var lugn.

Lovisa Jennnervall är 35 år gammal och har redan gjort sig ett känt namn som medlem i gruppen Ellas kapell och med solodebuten albumet ”Between you and me” (2022) som bland annat tar upp ämnet hjärtesorg.  Som vuxen har hon en mer komplicerad relation till kyrka och tro.

- Jag känner mig fortfarande väldigt hemma i kyrkorummet och liturgin – i allt som händer under en gudstjänst och församlingsarbetet. Det har verkligen gett mig ett sammanhang. Däremot ser jag på kyrkan på ett annat sätt nu än under min uppväxt och är mer ifrågasättande.

Hur då?

- Jag dras till självkritiska och självreflekterande kyrkor. Jag tror på en Gud som älskar alla människor. Det är något jag har fått med mig hemifrån. Min pappa var den första pastorn inom Missionskyrkan i Sverige att viga ett samkönat par. Jag skulle inte kunna vara med i en församling där man duckar för det som är svårt.

Vad är lycka för dig?

- Åland! Min familj har ett sommarställe på Åland och vi har varit där varje år sedan jag föddes. Det är nästan som att jag kan känna doften av Åland när jag tänker på att vi snart är där igen.

- Däremot har jag svårt att känna ren lycka numera. Livet är för komplext för att vara lyckligt. Jag kan ha stunder av lycka, som efter en konsert men inte mer än så.

Även om Lovisa lever sin dröm med jazzen i främsta rummet så finns också en annan sida – det tuffa med att vara frilansartist men att fortsätta våga drömma. När Lovisa sjunger några rader ur hennes nya låt ”Skog för bara träd” hoppar Lisen upp i hennes famn.

- Det är nästan som en vaggvisa, säger Lovisa.   

Du menar att naturen inte diskriminerar – att den lyser lika varmt på dig som den värsta personen du kan komma på. Är alla människor värda förlåtelse anser du?

- När jag var fullt troende trodde jag på en Gud som förlät alla. Universum ska också förlåta alla men med oss människor blir det mer komplicerat. Kanske räcker det med att förlåta sig själv för att kunna gå vidare?

Åter till vistelsen i New York för drygt tio år sedan. När får vi se dig på de stora scenerna i jazzens huvudstad?

- Haha, det är inget jag drömmer om längre även om det vore en rolig bonus att få turnera utomlands. Först och främst skulle jag vilja turnera med större orkestrar i Sverige. Jag har inget behov av att bli känd, utan jag vill bara överleva och spela mycket, avslutar Lovisa.

Lovisa Jennervall besöker Tumba kyrka den 30 augusti kl. 17.00 som en del i konsertserien Jazz i sensommarkväll. 

Stina Bergström