Sedan starten 1956 har fritidsmusiker samlats för att spela tillsammans.
– Det fanns en eldsjäl här i Botkyrka som hette Bertil Bystedt som drog igång verksamheten, och ganska snabbt fick han ihop ett gäng som kunde framföra orkestermusik.
På den tiden fanns ju inte Tumba kyrka, så orkestern höll till på alla möjliga olika platser – Falkbergsskolan, Botkyrka kyrka och i Tullinge kyrka. Nu är Tumba kyrka orkesterns hem under ledning av dirigenten Karolina Bråkenhielm. Medlemmarna repeterar varje vecka och har sin verksamhet i Tumba. Under åren har musiker kommit och gått, repertoaren förändrats och nya generationer hittat vägen till musiken och orkestern. Men själva kärnan har bestått – glädjen i att skapa musik tillsammans.
Men musiksmaken är inte alltid densamma bland orkestermedlemmarna.
– Just Bethoven har varit en vattendelare genom åren, säger Torsten och ler.
Men det är kanske också en del av charmen. I en symfoniorkester behöver alla musiker hitta fram till ett gemensamt musikaliskt uttryck, även när de har olika favoriter och åsikter om vad som är roligast att spela. Under de 70 åren har orkestern hunnit uppleva mycket. En av höjdpunkterna som Torsten minns är när orkestern gästade Kulturhuset i Ytterjärna. Det blev ett särskilt minne från alla år av konserter och musikaliska möten.
Nu väntar ännu en höjdpunkt.
På söndag den 11 oktober klockan 17 firar Botkyrka Symfoniorkester sitt 70-årsjubileum med konsert i Tumba kyrka. På programmet står bland annat Antonín Dvořáks åttonde symfoni och Mellanspelet ur Wilhelm Stenhammars Sången. Vid dirigentpulten står som vanligt Karolina Bråkenhielm.
Men publiken kan vänta sig en överraskning.
Ett hemligt stycke kommer att läggas till programmet. Vad det är får publiken veta först på plats. Det enda som går att avslöja är att det är ett stycke som är mycket typiskt för den musik som Botkyrka Symfoniorkester brukar framföra.
Efter konserten väntar också ett festligt mingel.
För Torsten och de andra musikerna är jubileet inte bara ett tillfälle att blicka tillbaka. Det är också ett sätt att fira det som fortfarande får människor att ta fram sina instrument, komma till repetitionerna vecka efter vecka och tillsammans försöka få musiken att lyfta.
För Torsten började det en gång med en blockflöjt och ett eget intresse för musik.
Sjuttio år efter att orkestern bildades fortsätter spelglädjen.
Text och foto: Sanna Lundell