De vill motverka ensamhet hos äldre – firar påsken tillsammans

– Se, det är vårens första tussilago, säger Inger Pålsson, en av församlingens volontärer, och visar den för alla i rummet.

Tillsammans med sina volontärskollegor Ilona, Jakob och Monica har hon kommit hit för att idag fira in påsken med de boende på Villa Botvids äldreboende. De har med sig sånghäften, påskliljor, en tupp och massor av godis. Syftet är att motverka ofrivillig ensamhet hos de boende – fördjupa samtalen om livet som blev, lyckan och sorgen.

Här vårdas personer med demenssjukdom. 

– Man missbedömer de här människornas förmåga till att förstå och känna alla de känslor som vi andra gör. De förstår psalmerna och känner igen bönerna från då de var barn. Det återuppväcker väldigt mycket gamla minnen. Även sorgen får en plats, den över att ens barn inte har tid att besöka en eller när någon på boendet går bort, förklarar Ilona Kellner Berglund.

Hon prästvigdes på 1970-talet och har ett långt arbetsliv i Botkyrka församling. Nu är hon pensionerad och säger att hon vill ge tillbaka till alla de äldre församlingsbor som har gett henne möjligheten att vara präst i alla dessa år.

– Det jag har fått av kyrkan har betytt så mycket för mig, både yrkesmässigt men också på det personliga planet. Om jag skulle få leva om mitt liv, så hade jag blivit präst igen.

Hon berättar om minnen som har satt djupa spår inombords.

– Under en period jobbade jag åt sjukhuskyrkan, då lär man sig livet på ett lite annorlunda sätt – man möter rikedomen men också det mest smärtsamma, som när en ung människa går bort. Jag ser de lärdomar som jag fick där, som ett fortsatt uppdrag. Att känna hur det är att bli gammal och ensam när barnen inte finns där, måste vara mycket svårt – då är det viktigt att vi som kyrka finns till.  

Församlingens pianist spelar några riktigt vackra musikstycken och det blir allsång. En äldre man berättar plötsligt om hur han som barn sjöng i Stockholms gosskör, och hur hans framtid var lovande.

– Jag var bäst på att sjunga i klassen, säger han.

En äldre dam börjar berätta om hur svårt det var att växa upp på 1930-talet med en ensamstående mamma. De sterila lokalerna förvandlas till ett rum med förtroliga samtal över kaffe, fika och sång.

Ilona berättar att de har besökt Botkyrkas äldreboenden i sju-åtta år nu, och att varje tillfälle känns meningsfullt. Yakob Kidane, volontär från Ängskyrkan, tycker det är viktigt att de äldre inte glömms bort i samhället.

– Det är alltid fint att vara här, säger han.

Andelen äldre ökar i befolkningen och upplevd ensamhet hos äldre kan utgöra en riskfaktor för deras fysiska och psykiska hälsa, skriver Folkhälsomyndigheten i en rapport (2021).  Därför ser både personalen på äldreboendet och församlingens volontärer det som ett sätt att arbeta förebyggande. 

– Vi märker att de äldre vill ha någon som lyssnar och som man kan kommunicera med om det som känns tungt och svårt, och det är inte alltid så enkelt. När man pratar med en präst, så vet man om att vi har tystnadsplikt, vilket kan underlätta. I Sverige är vi inte vana att prata om döden, det ska vi också ge utrymme och möjlighet till här. Vi vill fungera som ett stöd för de som arbetar på boendet, då de inte alltid kan ge den tiden.

Ilona avrundar denna gångens besök med att önska alla en riktigt glad påsk. Hon konstaterar det vi alla redan känner på oss.

– Nu känns det – våren är här!

Stina Bergström