Att bli tagen i anspråk och att få utgöra en del av en gemenskap är något av det viktigaste för oss människor. Att våga utmana sig och sitt sätt att leva i relation sina medmänniskor får oss att växa.
Prästen Emilie Nyman möter upp eldsjälarna Monica Andersson och Inger Pålsson som utgör en del av den ideella besöksgruppen i Tumba/Ängskyrkan utanför äldreboendet Lindhovshemmet. I dag ska vi fira andakt, sjunga psalmer och fika med de som bor här. Kyrkomusikern Charlotta som skulle följt med är dessvärre sjuk, så vi bestämmer oss i hissen på väg upp till våning fem att det får duga med att vi tar ifrån tårna a capella.
Vi välkomnas med varma leenden och en doft av sockerkaka. Det märks att besöksgruppen är ett efterlängtat gäng.
– Jag har varit ideellt engagerad i Ängskyrkan i många år, berättar Inger. Det känns så värdefullt att få komma hit och glädja andra.
Monica instämmer. För henne har Tumba kyrka blivit lite som ett andra hem. Hon har varit kyrkvärd där i många år och ägnar stora delar av sin lediga tid med att hjälpa till där hon behövs. Varje torsdag sjunger hon också i koralkören.
– Jag önskar att folk förstod hur kul och enkelt det är att engagera sig. Alla som vill hjälpa till är välkomna, och man behöver inte binda upp sig regelbundet. Man är med och bidrar efter sin egen förmåga.
Monica och Inger går runt och delar ut agendor med psalmtexter till de boende. Några av de boende hejar glatt. Besöksgruppen har ju varit här många gånger nu och igenkännandets glädje är märkbar.
– Det är så trevligt att prata en stund, och få komma med lite livsglädje, tröst om det behövs och ett lyssnande öra, säger Inger.