Anna-Lena Eriksson blir ny kyrkoherde

Anna-Lena Eriksson vigdes till präst av biskop Caroline Krook 2006. Men hennes väg in i prästyrket var allt annat än självklar. När hon började utbilda sig var hon mitt i livet och hade familj. Innan hade hon jobbat som undersköterska.  

Men det var hennes starka tro och församlingslivet som lockade.  

– Jag började som barntimmeledare i församlingen 1989. Sedan fortsatte jag som församlingsassistent, där jag jobbade med ungdomar och konfirmander. Jag tyckte om att jobba med ungdomsgruppen men till slut kunde jag inte svara på deras frågor. Då kände jag en längtan av att själv få lära mig mer, berättar hon.  

Hon gick Kyrkans grundkurs men hade till en början ingen tanke om att bli präst. Men Anna-Lenas omgivning såg vad hon var ämnad för och uppmuntrade henne till präststudier.

– Viljan växte också inom mig och jag började tänka att varför skulle inte jag kunna bli präst likaväl som någon annan? Jag ville berätta om min tro för andra människor.

Vid sidan av präststudierna jobbade Anna-Lena i Tullingedistriktet. Nu, 20, år senare står hon alltså som självklar ledare för Botkyrka församling.

– Jag tycker det känns jättespännande. Stödet omkring mig är stort. Folk från oväntade håll gratulerar mig. Det känns som att jag blir buren in i mitt nya uppdrag.

Fokuset för Anna-Lena har alltid varit att bygga församling där det är den lilla människan som står i centrum. En grundsyn som hon tar med sig i sin nya roll som kyrkoherde. 

– Tillsammans med ideella vill jag skapa ett stort Vi, säger hon och fortsätter:

– Gemenskap är kyrka för mig. Kyrkan är ett hus som vi ska fylla av liv och möten. Där vi tillsammans möter glädjen, sorgen och livet.

Hennes hjärtefrågor är barn- och unga. Det konfirmand- och ungdomsarbete där hon en gång fick växa i sin egen tro.

Vad ser du mest framemot i ditt nya uppdrag?

– Att implementera det Vi: et ännu mer. Som till exempel att ta den unga människan som vill engagera sig på allvar. Att kyrkan blir en mötesplats över generationer.

Hon fortsätter:

–  Samhället är tufft. Jag vill att kyrkan ska vara en plats där äldre personer med barnbarn långt borta kan få höra barn skratta likväl som där den unga människan ges möjlighet att växa i sig själv och sin tro.

Förutom kärleken till sin församling klappar hennes hjärta lite extra för Gotland. Platsen där hon är uppvuxen och som hon alltid återvänder till.

– Jag är en ö-bo och är uppvuxen på riktiga landet. Dit kommer inte alltid posten i tid och det är ingen katastrof med det. De erfarenheterna har såklart påverkat mig och mitt sätt att se på församling. Jag förstår vikten av att sluta upp och hjälpas åt.

Hur tänker du utveckla de ekumeniska samtalen kyrkor och religioner emellan i Botkyrka? Anser du att det går att samtala med alla?

– Jag tror att vi måste ta bort ordet ”alla”, för vi når inte dit. Det finns fortfarande religiösa ledare som är emot kvinnligt prästerskap och hbtq-frågor. Men det finns också så många kloka människor omkring oss med erfarenhet. Samarbetet med Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan kommer att fortsätta. Jag hoppas att fler också vill vara med i samarbetena men det går inte att forcera fram, säger Anna-Lena.

Nyckeln, tror Anna-Lena, är att fokusera på likheter i stället för skillnader. Hon ger som exempel för några år sedan när det var extremt mycket bilbränder i norra Botkyrka och hur då alla religiösa aktörer i kommunen krokade arm och tillsammans började nattvandra för att stärka tryggheten.

– Det handlar om att visa respekt för varandra. Om vi till exempel bor i samma trappuppgång måste vi kunna hälsa på varandra, liksom om vi har helt olik religiös uppfattning. Det är likheterna som för oss samman.  

Mottagandet av Anna-Lena Eriksson som kyrkoherde äger rum den 8 november 11.00 i Ängskyrkan. Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift, medverkar. Det blir en glädjens dag och alla är välkomna att fira med oss.

Text och foto: Stina Bergström