Albyrapparen sjöng på Sveriges största scener: "Privat var jag helt trasig"

Han är artist, författare, skådespelare och samhällsdebattör – en pionjär inom svensk hiphop. Allas vår Dogge Doggelito är nu bioaktuell med en ny dokumentär ”Första blatten på månen” om hans liv och alla motgångar han har mött. Det har tagit tolv år för filmaren Iván Blancos att göra dokumentären, som är döpt efter hans album från 2012. Den hade premiär under Göteborgs filmfestival den 24 januari, och vann pris för årets bästa dokumentär.

Jag får ett signerat visitkort och frågar om han kan dra en spontan rapp i kyrksalen efter intervjun och svaret är såklart ja. Han är rutinerad, inget korr behövs. Men först slår vi oss ner intill poddstudion i Tumba kyrka och det är dags för frågor.

Är det en ny Dogge som kliver fram?

– Ja, det skulle jag säga. Man har oftast fått se artisten Dogge Doggelito, inte vad som pågår bakom kulisserna. Det privata livet – det blir en väldigt naken skildring av mig som artist, säger Douglas León, som han heter på riktigt.

Han är född och uppvuxen i Alby, norra Botkyrka, där han fortfarande bor. Uppväxten beskriver han som fantastisk.  

– Jag växte upp på Rådmansbacken med människor från hela världen – den bästa platsen att växa upp på. Det här var på 80-talet och vi levde i ett Sverige utan droger och kriminalitet.

Hur var du som liten pojke?

– Jag hade mycket energi, hade svårt att sitta still på lektioner och kände mig rastlös. Det var tiden innan det fanns diagnoser. Det här gjorde att jag rätt snabbt hamnade i kyrkan och fick träffa Gud och hans kärlek. Mina föräldrar var hippies och det fanns inte utrymme för någon tro i hemmet så jag fann den i kyrkan i stället, berättar han.

Den nya dokumentären beskrivs som en film om krossade drömmar och sorg, men också om identitet, faderskap och behovet av revansch. Vad är det för revansch det handlar om?

– När jag var på toppen av mitt liv i karriären, så var jag på botten privat. Min fru blev sjuk och gick bort i cancer – samtidigt sjöng jag på Sveriges största scener. Jag kunde inte njuta av det alls. Privat var jag helt trasig.

Douglas var då bara 26 år gammal. Han beskriver det som att livet tog en helt ny riktning efter sin frus bortgång.

– Vi träffades och köpte hus, fick barn och gifte oss – allt man kan drömma om som människa. Det var som att bli rånad av sitt liv och det tog flera år innan jag kunde hantera det. Folk tror att jag bara är en ”arg rappare” från orten. Där visar filmen baksidan, allt jag har gått igenom.

Han beskriver sin fru Leonida som professionell, kärleksfull, rolig, jobbig och egen. De träffades på ett skivbolag i Stockholm.

– Den 23 juni 1999, samma dag som jag muckade från fängelset. Det var som att livet vände på en och samma dag. Det var meningen.

Under en period i sitt liv studerade han teologi men har aldrig haft som mål att bli präst.

– Nej, jag skulle inte klara av att begrava folk, säger Douglas.

Vilka fördomar finns det om dig?

– Jag har upplevt att det handlar mycket om klassförakt och därigenom förutfattade meningar om hur jag är som människa. Att jag är mindre intelligent och fattig för att jag kommer från underklassen.

Det har gått över 31 år sedan Latin Kings slog igenom. 2007 intygade Dogge Doggelito att gruppen hade upplösts. Men det har skett mycket sedan dess. 2022 fick han Cornelis Vreeswijk-stipendiet. 2023 var han med i Så mycket bättre.

Plötsligt infinner sig en tystnad hos den annars utåt sett skojfriska och coola rapparen Dogge. Hans ögon blir tårfyllda.

– Då förstod jag inte vad hon betydde för mig. Jag var för ung och självsäker och trodde att världen var min. Men med tiden har jag förstått att när man förlorar kärlek, då förlorar man nästan all rikedom man har. Utan kärlek är man ingenting. Jag tänker ofta på hur livet hade blivit med henne.

Han är nu 50 år fyllda och morfar. Under förra året släppte han tre album, varav ”Orange album”, i december. I år är det tänkt att bli ett fjärde, ”Visor från havet”, som han släpper under sitt riktiga namn Douglas León.

Är du mer Douglas än Dogge numera?

– Jag kommer nog alltid vara Dogge med svenska folket men vid sidan av så är jag Douglas León, det blir en sidopararell i karriären, som visar en ny sida av mig. Jag hoppas folk tycker om det.

Stina Bergström