Här går hållbarhet och arbetsträning hand i hand  

– Vi vill inte gärna köpa in besprutade blommor som är skadliga både för naturen och människorna som odlar dem, säger diakon Annelie Lidén. Utifrån ett klimatperspektiv slipper vi dessutom de långa transporterna. I MARY-verksamheten arbetar deltagare och personal tillsammans med odlingen. Många deltagare upplever det läkande för själen.

Annelie, hur kom det sig att ni började odla?

 – Vi var några i arbetslaget som såg behovet av att tänka i mer hållbara termer vad gällde altarblommorna som köptes nya till varje söndag, till varje kyrka. Och vi hade också kännedom om hur hanteringen av kommersiell odling av snittblommor påverkar människor och natur på oerhört negativt sätt. Så utifrån ett klimat- och rättviseperspektiv ville vi istället odla blommor lokalt, framför allt lökväxter och perenner, buskar och mindre träd. En av våra kyrkor hade en örtagård. Den hade legat vilande ett tag. Så vi gjorde ett rejält omtag och en seriös hållbarhetssatsning i och med att vi började odla igen och drog upp det hela till en större skala. Detta var 2023. Då bestämde vi oss samtidigt för att lägga ihop hållbarhet och arbetsträning i ett. Genom det fick vi till både meningsfullt skapande och minskad påverkan på klimat och miljö.  

Berätta mer om MARY-verksamheten! 

– Mary är en bemötandemetod och en diakonal verksamhet inom Svenska kyrkan som erbjuder praktik, arbetsträning och rehabilitering för människor som länge har stått långt från arbetsmarknaden. Hos oss har vi runt fem personer i MARY som jag arbetsleder. Vi har vår grund i att odla altarblommor. Men vi har även en teodling med 16 olika sorters teer. Arbetet resulterar alltså i att vi har fantastiska altarbuketter, men även att vi inbjuder personer som fyller 70 år till afternoon tea som en gemenskapsaktivitet. 

Hur har ni fått med er kollegorna på förändringarna? 

– Det finns så många aspekter i detta. Rättviseaspekten. Klimat- och miljöperspektivet och ekonomiskt förstås. Så egentligen är det inte så svårt. Men för att förankra odlandet utifrån ett hållbart perspektiv har vi haft en extern, lokal, aktör som har föreläst för oss kring den undermåliga hanteringen kring kommersiell snittblomsodling och de många fördelar som finns med lokal odling. Vi är 150 medarbetare och pastoratet är miljödiplomerat så på kyrkogården komposteras det till egen jordförbättring och kvistar mals ned till flis. När vi anlägger ny rabatt jobbar vi med non dig metoden vilket innebär att vi använder wellpapp som är över från vår ekumeniska matbutik för att kväva ogräs och sedan använder vi pallkragar som fylls med vår egen kompost som skapar ett bättre mikroklimat och också blir en stor fördel av tillgänglighetsskäl, bland annat för våra MARY-deltagare.

Byter ni bukett varenda vecka?

– Ja, under odlingssäsongen gör vi det. Vi är självförsörjande på färska blommor från Påsk till Allahelgona. Under resten av året har vi torkat buketter för att slippa köpa snittblommor. Enligt Kyrkoårets dagbok är det nio söndagar mellan allhelgona och påsk som buketterna ska gå i lila färger och nio söndagar som det ska vara buketter som går i vita och röda färger. Det innebär att vi täcker in 18 söndagar med endast två altarblomsuppsättningar. Vi använder även buskar och träd som grund i buketterna och fyller på med fina blommor. I sällsynta fall kanske vi köper någon färgglad snittblomma. 

 Vad har du för tips på blommor?  

– Vi satsar på lökar och perenner, sådant som blommar tidigt och sådant som blommar så sent som möjligt. Under sommaren har vi utegudstjänst och behöver inte blommor i samma utsträckning.  
 
Har ni stött på några utmaningar?  

– Egentligen inte, vi har hittills haft bra utrymmen och inga djur, eller människor för den delen, har plockat något för oss. Allt har fått vara i fred. En utmaning dock har varit att hitta blommor som blommar så tidigt som möjligt och så sent som möjligt. Och vi har en ganska stor utmaning framför oss. Vi ska flytta verksamheten till en annan kyrka och där behöver vi stängsla in för harar, vi behöver även dra fram vatten osv. Men vi tar det bit för bit, så det kommer bli bra.

Har besökarna märkt att ni har övergått till hållbara altarblommor?  

– När vi skulle börja odla, berättade vi om det för församlingsborna i början av gudstjänsterna och hittills har ingen besökare har klagat, inte ens på de torkade blommorna.  

Ni har även fått blommor från närboende, berätta! 

– Jag gick med i sällskapet Trädgårdsamatörerna på Facebook. Det finns både en nationell och lokala grupper. Där berättade jag om vår verksamhet och det har resulterat i att det var flera personer som skänkte. Många följer upp och är nyfikna på att höra hur det går för deras skänkta plantor och fröer. Det är kul! 

Vad har du för tips till andra som vill göra samma sak eller liknande?  

–Åk gärna till andra församlingar i ens närhet som redan odlar och som arbetar med MARY. Att också gå MARY-handledarutbildningen är viktigt. Förankra brett och få gärna till ett engagemang från fler personer förutom personal. Här har jag England som förebild. De har många herresäten och trädgårdar där de engagerar personer med stort intresse och kunskap som blir volontärer som beskär, planterar och underhåller. Det skapas en gemenskap! Det är det som är det viktiga.  Och genom att engagera fler står inte allt och faller med enstaka personer. Det är hållbarhet även i den aspekten – att det är hållbart över tid. Om någon vill veta mer så får man gärna höra av sig till oss.