Själva frågan om mål eller mening med livet verkar förutsätta något mer; att livet inte skulle vara ett självändamål utan syfta till något bortom. Det är frestande att säga något större än oss själva.
David Thurfjell tar inte ställning till om det finns någon mening med livet eller inte. Hans undersökningar handlar om hur vi människor gör för att odla känslan av att livet är värt att leva trots allt.
– Jag ser det som en förmåga, säger han. Det finns kulturella och psykologiska metoder för att finna mening. En del av svaret är att ha en tydlig riktning, något att sträva emot, oavsett metafysiska frågor.
Titeln på hans senaste bok Anspråkstagen ger vid handen vad det handlar om. Att vara behövd; att ha ett uppdrag, en funktion i ett större sammanhang, en gemenskap, familj eller organisation.
Här hjälper inte materiellt välstånd.
– Den som är upptagen med att skaffa mat för dagen upplever inte samma sorts meningslöshet som vi kan göra i vårt välbärgade land, konstaterar han.
Individualism och fokus på att förverkliga sig själv kan vara en del av problemet. Liksom längtan efter kontroll över tillvaron. Att släppa taget kan då bli ett sätt att locka fram meningen indirekt, genom att låta sig uppslukas av något.
– Vad som står i centrum är inte viktigast, säger David. Religion, politik eller idrott är saker som kan vara meningsskapande. Något att engagera sig i och jobba för tillsammans med andra.
David Thurfjell är författare och professor i religionsvetenskap. Hans forskning rör bland annat religiositet som mänskligt fenomen och sekulariseringen
i dagens Sverige. Måndag 14 september föreläser han i Gustav Adolfs kyrka om att finna mening i tillvaron.
(Texten ursprungligen publicerad i Mellan himmel & jord nr 3, 2026)