Kopplat till luckorna
Tidigare har vi haft automatringning i klockstapeln, men det fick tas bort, då det kunde hända att när strömmen kom tillbaka efter ett strömavbrott, kunde automatiken få spel och stå och ringa vid helt fel tid på dygnet. Numera är det manuell ringning, fjärrstyrt inifrån vapenhuset. Det är kopplat så att luckorna först måste öppnas för att det skall börja ringa, och luckorna stängs för att det skall sluta ringa. Även det har sina sidor. En gång under renoveringen fastnade de öppna luckorna i byggställningen så att det ringde i tre kvart vid en begravning innan en hantverkare med muskelkraft fick igen luckorna.
För några år sedan försökte några stjäla klockan. Personerna hade börjat såga av bjälkar och kapat kedjor till elmotorn. De skall vara glada att de lever, för det hade kunnat gå riktigt illa.
Kyrkklockans betydelse då och nu
Förr hade man på större gårdar vällingklockor för att kalla till måltider och markera arbetsdagens början och slut. På liknande sätt kallar kyrkklockan oss till gemensam gudstjänst för att vi skall få näring för vårt inre, men även för att ringa in helgen och markera tid för vila.
Kyrkklockor används även för själaringning när någon har dött. Kyrkan följer oss genom livet – dop, konfirmation, vigsel och begravning. I glädje och sorg kallar klockorna oss samman och markerar tiden i tiden - kairos i chronos. Kyrkklockan kallar oss att stanna upp – just för att kunna gå vidare.
Kyrkklockan klämtar sitt kom-kom och kyrkans rum – fysiskt och bildligt – blir dess resonansbotten. Klockans klang blir som kyrkhjärtats pulsslag i våra liv. En tidens puls, en himmelsk ton. Med klang från de som gått före, med klang för de som kommer efter. Här är jag nu och kyrkklockan kallar mig till just det. Att inte skynda till nästa, utan leva idag.