Foto: Magnus Aronson /Ikon

Skärtorsdagen

Betraktelse av Tina Manner

Skärtorsdagen kastar oss verkligen från kant till kant: här kan man tro att man samlas kring påskmåltid i glädjens tecken men hamnar istället i det yttersta sveket.

Jesus instiftar nattvarden i brödet och vinet som sin egen kropp och sitt eget blod. Påsken innehåller stor dramatik, det går inte att bara förklara. Det måste upplevas, på djupet och ”by heart” (med hjärtat). Tiden vi upplever nu innebär också en del ovisshet om hur blir det sen, när mycket ställs in och skalas ner. Tråkigt, men det ger oss kanske en annan möjlighet att gå in i påskens händelser? Att förstå på ett annat sätt än som vi tidigare gjort.

Lärjungarna som vandrade med Jesus kunde inte förstå allt när det hände. Vi, trots med viss facit i händerna, kan inte betrakta oss klokare. Att bli rädd eller agera fegt har vi nog alla varit med om. Att bli sviken eller ha svikit någon känner vi nog också igen. Hur bra och goda vi är, håller vi inte måttet alltid.

Vi läser hur Judas överlämnar Jesus till fienden, hur lärjungarna flyr och Petrus förnekar honom… Det slår mig att påskens drama behöver det här sveket… Hur skulle det annars varit?

Och precis så är det tänker jag. Ibland är gudsnärvaro påtaglig och ibland är det tyst. Ibland förstår man en hel del och ibland ingenting. Och där finns det stora. Jesus förstår oavsett vad jag känner. Lärjungarnas svek ledde aldrig till förkastelse, utan till att de på det djupet lärde känna Jesu barmhärtighet och fick återupprättelse. Och vi har samma möjlighet hur vi än har haft det.

I nattvarden får vi ta emot brödet och vinet, givna utan villkor: Guds nåd och kärlek står fast. Alla är välkomna. Följ denna påskvandring i våra gudstjänster här i Åmål, på TV:n eller var du befinner dig och låt budskapet nå dig på ett nytt sätt… och det kan bli en GLAD PÅSK.

 

Tina Manner, diakon