När jag läser Uppenbarelseboken och Hesekiel i texterna nedan, så tänker jag på en vacker plats längs Voxnan. Den vackra älven som går som en livsnerv genom vår bygd. Älven som kantas av alar och liljekonvaljer, smultron och åkerbär och en mängd andra örter. En älv där det vimlar av fisk.
När vi gått till vila på väg till himlajordens nya verklighet så vill jag att vi ska kunna få ett fint avslut tillsammans. Vi har bårtäcken i vår församling, vi har urntäcken och nu även vackra asklådor att låna om man önskar. Asklådorna är nya och gjorda av Erik-Olof Wiklund.
Jag bad honom göra bilder med utgångspunkt från texterna i Uppenbarelseboken och Hesekiels bok. Där Livets träd står i mitten och där fiskarna simmar och blad och frukt finns för oss människobarn. Så likt stränderna längs Voxnan. Jag tycker att Erik-Olof har fångat hoppet och ljuset, glädjen så fint i asklådorna. Visst kan man känna det ljumma vattnet, så skönt att vada i. Kanske ska jag våga sitta i trädet och dingla med benen när jag vilat färdigt. Äta en frukt av den tillåtna. Höra fiskarna plaska. Det blir ett äventyr.
Tack Erik-Olof för ditt fina hantverk.
Och ni. Läs gärna de två bibeltexterna som Erik-Olof fick som inspiration för
asklådorna så får ni se hur dom stämmer fint med Erik-Olofs fina alster.
Uppenbarelseboken 22:1-5 1
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. 2Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. 3Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron
skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 4De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. 5Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.
Hesekiel 47:5-12 Nu var det en flod, jag kunde inte vada över den. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod man inte kunde vada över. 6Han sade till mig: ”Ser du, människa?” Han förde mig tillbaka till strandkant[1]en. 7Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder. 8Han sade till mig: ”Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. 9Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. 10Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla de slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet. 11Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt. 12Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom.”
/ Kyrkoherde Lena Wängmark