Foto: Christin Sagnér

Kolumbariet

Kammare för gravurnor.

Ett kolumbarium är en begravningsplats med plats för askurnor i nischer. Columbarium eller kolumbarium betyder duvslag – egentligen en nisch för ett duvpar i ett duvslag (ordagrant ”samling duvor”). I romerska gravvalv från kejsartiden kom ordet att användas på halvrunda nischer, som var avsedda för gravurnor. Med tiden kom själva byggnaden att kallas för kolumbarium.

Om du har svårigheter eller känner dig ensam i kolumbariet, är vi självklart beredda att hjälpa till, även på tider då det inte finns vaktmästare i kolumbariet. Meddela församlingsexpeditionen, så ordnar vi detta.

För dig som önskar besöka kolumbariet under andra tider än de ovan angivna erbjuds nedanstående möjligheter:
Passerkort: Du kan köpa ett eget passerkort till kolumbarieportens kodlås. Pris 250 kr. Med denna ”nyckel” kan du besöka kolumbariet alla dagar.
Porttelefon: Vid entrén till kolumbariet finns en porttelefon. Porttelefonen, som är kopplad till församlingsexpeditionens reception, gör det möjligt att besöka kolumbariet under receptionens öppettider.
Se aktuella öppettider här.

Kontakt: 08-683 63 00
Kolumbarievaktmästare: 08-724 14 76

Karin Lekberg, kyrkorådets ordförande
Jennie Nilsson, kolumbarienämndens ordförande

Foto: Magnus Aronson

Redan i entrén möts man av en porlande vattentrappa i röd kalksten. Den symboliserar livets kretsgång, liksom steget från tiden till tidlösheten och evigheten.

Foto: Magnus Aronson

Här finns även en träskulptur av den helige Franciskus, ”Guds lille fattige”, som är skuren 1957 av Lois Lindner, Salzburg, Österrike. Franciskus, som skrivit ”Solsången” (Ps 23 i Den svenska Psalmboken, 1986/2002) står här med händerna lyfta, liksom till välsignelse: Pax et Bonum – Frid och allt gott!

Foto: Magnus Aronson

Tak och balksystem med indirekt belysning har putsats med grårosa terrasitputs, som i vått tillstånd försetts med en mönsterritning. Ritningen är utförd av fem elever vid Konsthögskolan under ledning av professor Erland Melanton (1916-68).

I varje urnkammare finns två meter höga halvcylindriska reflektorer som bakgrund till levande ljuslågor. Reflektorerna, 22 st, har konstnären Walter Huber (f 1933 i Zürich, Schweiz, verksam i Sverige sedan 1953) försett med en rik och för var och en unik mönsterväv. Han inspirerades av de italienska kyrkorna i Ravenna och deras gedigna stenarbeten.

Mitt framför altaret står en högrest ljusbärare i mässing, utförd 1995 av konstnären Nils G Stenqvist (1934-2005), Stockholm.