Dopets betydelse
Dopets välsignelse påminner oss om att vi är sedda och älskade. Guds ansikte är vänt till oss. Kyrkan och församlingen firar och gläds över att en människa döps. Genom dopet förs vi in i kyrkan och ingår i en större gemenskap: med Kristus, församlingen, och kyrkan i världen.
Vi behöver inte prestera något eller vara på något speciellt sätt för att ta emot dopet. Dopet är en gåva. I dopgudstjänsten, liksom i alla gudstjänster, sägs Guds välsignelse.
Dopgudstjänsten börjar med Guds inbjudan till gemenskap och slutar med välsignelsen som ett uttryck för att Gud vill vara med oss på alla våra vägar. Dopet är också en kallelse till att leva sitt liv i ansvar och omsorg. När vi i livet möter utmaningar, går igenom förändringar eller är med om det som är svårt påminner dopet oss om att det finns en väg som går genom död till liv tillsammans med Jesus. Dopet sker en enda gång, men är samtidigt en inbjudan att leva hela sitt liv i dopets mönster – genom liv till död till liv. I Bibeln, i Matteusevangeliet, berättas det om när Jesus efter sin uppståndelse sänder ut sina lärjungar. Han ger dem uppdraget att döpa och lära. Detta uppdrag har vi även nu. Jesus löfte är att vara med oss alla dagar till tidens slut.
Namnet
Sitt namn får man av sina vårdnadshavare som registrerar detta hos folkbokföringen, som ofta sker innan dopet. Vid dopet nämns man vid alla sina namn, detta för att bekräfta vem det är som döps. Namnet är viktigt och står för den man är som person, och att man är unik.
Festen
Dopet är livets första fest! Själva dopgudstjänsten är en fest där vi alla firar att en ny medlem blir en del av vår gemenskap. Ofta vill man fortsätta med ett dopkalas efteråt. Detta kan göras på ett enkelt sätt och det finns inget som säger att man måste ha ett kalas. I Vännäs och Bjurholms församlingar är det alltid gratis att låna lokal för dopkalas som skett i Svenska kyrkans ordning.
