Prästlönetillgångarna (PLT) - en bakgrund

Kyrkans jordägande har en lång historisk tradition. Allmogen skänkte tidigt mark till kyrkan för att ge möjlighet till prästernas försörjning. Åkrar och ängar för att odla sitt dagliga bröd och skog för jakt, boskapshållning och vedhuggning.

Kyrkans förmögenhet, dvs prästlönetillgångarna, växte ända fram till reformationen då Gustav Vasa drog in i stort sett allt. Kyrkan fick i princip endast behålla en fastighet per socken. Under 1600- och 1700-talen fick emellertid kyrkan tillbaka lite av de indragna egendomarna, till ungefär den omfattning som råder idag.

Fram till 1910 brukade prästerna själva jorden och skogen. Därefter tog Domänstyrelsen (staten) över förvaltningen av skogen medan jorden utarrenderas av länsstyrelsen i samråd med domkapitlen. Prästerna avlönades av pastoraten med avkastningen från skog och jord.

Från 1932 till 1972 förvaltades skog, jord och fond av pastoraten under uppsikt av stiftsnämnder och boställsnämnder. Efter 1972 tog stiften över förvaltningen av skogen men jordbruken och prästlönefonden blev kvar i pastoratsförvaltning fram till 1995 då stiften även tog över dessa tillgångar. Fr.o.m 1995 kallas också alla tillgångarna för Prästlönetillgångar.

Det är enbart avkastningen som får användas.

Prästlönetillgångarna (PLT) i Uppsala stift

Stiftets prästlönetillgångar förvaltas förvaltas av Svenska kyrkan, genom Uppsala stift, utifrån den grund som lagts i lagen om Svenska kyrkan och lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan.

Tillgångarna är placerade i jord, skog och fonder. Enligt Svenska kyrkans regelverk, Kyrkoordningen ska de förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Det är endast avkastningen som får användas.