Hemma i mitt kök hänger en bonad som min mor har broderat. På den står det ”Rikedom är att kunna ge utan att vänta något åter.” Lite banal kan man kanske tycka men för mig betyder den mycket eftersom den är ett minne av en älskad mor. Fast jag har nog egentligen inte reflekterat så mycket över vad den faktiskt säger fast jag ser den varje dag.
Rikedom är ett ord som vi oftast förknippar med överflöd av pengar och värdefulla saker men det kan också syfta på överflöd av upplevelser, god hälsa eller liknande. Om man slår upp ordet får man veta att ordet härstammar från äldre begrepp som betydde välbefinnande, lycka och glädje. Tankarna snurrar vidare omkring de ord som följer, ”Att kunna ge, utan att vänta något åter.”
Men det är väl självklart tänker ni kanske men, visst vill vi gärna ha ett tack. Eller kanske en gentjänst. När jag börjar fundera blir ibland enkla saker lite mer komplicerade, kanske blir de också en påminnelse till mig själv att ta vara på och dela med mig av den rikedom jag har. För det behöver ju inte vara pengar eller fina saker. Det finaste är kanske att dela med sig av sin tid, sin gemenskap, sin förmåga att lyssna eller dela goda idéer som kan göra livet bättre för någon annan än mig själv.
I det här numret av Kyrkfönstret finns en artikel om diakoni och det fantastiska arbetet som görs varje dag och varje vecka i Tidaholm. När jag läser om diakoni på svenskakyrkan.se står det att diakoni uttrycks genom kärlek till medmänniskan, gemenskap, värnandet om skapelsen och rättvisa. Texten på min hemsydda bonad kanske kan hjälpa oss att komma ihåg att ge av den rikedom vi har så att den kommer till glädje för många fler och kanske når den som verkligen behöver gåvan just nu.
En tjej som jag känner, jag kallar henne för Karin, är en tjej som livet varit hårdhänt mot. Karin bor tillsammans med sin dotter och några hundar i ett hus på landet. Att bo på landet är oftast alldeles fantastiskt men också väldigt svårt när man saknar körkort. För det gör Karin sedan ett drygt år tillbaka. Pengar går det alltid åt, man ska ha mat, lånen på huset ska betalas, lite kläder behövs till ett växande barn och mediciner kostar som bekant en del när högkostnadsskyddet gått ut. Det är inte så lätt att få budgeten att gå ihop när intäkterna består av sjukpenning.
Karin är ändå oftast en glad tjej som skrattar högt och gärna skämtar om både sig själv och andra. Hon hjälper gärna till med det hon kan och fast hon har fullt upp med att reda i sitt liv försöker hon göra positiv skillnad för sina medmänniskor. Men ibland orkar hon inte. Då kan det vara världens tuffaste utmaning att ta sig upp ur sängen även den här dagen och komma ihåg varför hon är nykter alkoholist.
Tack och lov har Karin hittat något som ger henne positiv energi. Ett ställe där hon känner sig hemma, är med i en varm gemenskap och känner sig älskad för den hon är. Karin sjunger nämligen i kör och det har blivit en livlina för henne de dagar som känns extra tuffa. I kören finns det också några som har läst texten på min bonad, det vill säga de ger av sin rikedom, sin tid och sin värme. Någon hämtar Karin till körövningen, någon har kläder att dela med sig av, någon skickar ett sms med ett hjärta, någon lyssnar när livet är tungt, någon annan försöker hitta sätt att komma vidare, någon betalar extra fikapengar så att det räcker även till Karin.
Känner du någon Karin? Kanske finns hon eller han alldeles intill dig och väntar på att bli sedd och hörd. Kanske kan vi genom att arbeta för det goda och kärleksfulla, göra avtryck i arbetet mot egoism, ensamhet och utsatthet.
På min köksvägg hänger det ytterligare en bonad. Texten på den är ”Lycka är att kunna le genom tårar när du gråter”. Hör de över huvud taget ihop och vilken ska i så fall läsas först. Under tiden jag skrivit har jag blivit mer och mer övertygad om att texterna hänger ihop. Om jag ger av min rikedom, av vilket slag det vara må, med glädje och utan att vänta på återbäringen, tror jag att jag kan le genom tårar och känna lycka.
Text: Maria Nilsson