Under hela min uppväxt så fanns de där, de gröna strumporna. När jag spelade blockflöjt för Ann-Marie och sjöng i barnkör och ungdomskör. De hängde i sitt skåp med glasdörr som det stod 1916 under. Som barn tänkte man inte att det var så konstigt. Det fanns ju annat som var uppsatt på väggarna. En hel rad med allvarsamma gubbar och naturligtvis Jesus som hängde på korset. Andra församlingshem kanske också hade gröna strumpor upphängda på väggen. Som vuxen hade de flesta bilderna som prydde församlingshemmet fått sin förklaring men de gröna strumporna?
När det nya Kyrkans hus öppnade sina dörrar för invigning så hängde de där igen alldeles vid ingången och nu var jag bara tvungen att få reda på varför. Detta är berättelsen om de gröna strumporna...
Runt 1915 bestämde sig kyrkans folk i Tidaholm för att bygga ett församlingshem. Till detta bygge behövdes inte bara frivilliga arbetstimmar utan också pengar för köp av materiel och för att anlita hantverkare till det man inte kunde göra själv. Därför ordnades auktioner. Det bakades, snickrades och stickades för att sedan sälja alstren på auktionerna.
Bland de som ville bidra fanns en äldre kvinna som inte hade det så gott ställt och som verkligen behövde allt hon kunde få för sin egen tillvaro men hon ville också bidra. Hon stickade ett par yllestrumpor och färgade dem med en grön färg som kanske inte var gjord för textilier men hon fick ta det hon hade. Det är dessa strumpor som hänger i Kyrkans hus. På en av auktionerna så såldes de men köparen blev inte alls nöjd då både händer och fötter och allt annat som strumporna kom i kontakt med blev grönt. De färgade av sig. Han lämnade tillbaka strumporna.
Nu hände det som vi ibland brukar kalla Guds försyn. Strumporna kastades inte utan råkade hamna bland det som skulle säljas vid nästa auktion. När de kom upp till försäljning så gick det trögt för ryktet hade spridits om strumpornas lilla egenhet. Ingen ville bjuda på de gröna strumporna. Men så började det mumlas i bänkarna om vem det var som hade stickat dem och då tog bjudgivningen fart. För en ganska stor summa såldes strumporna men köparen lämnade tillbaka dem så att de kunde säljas även vid nästa auktion. Nästa köpare vid nästa auktion gjorde likadant.
Hur många gånger som de såldes vet vi inte men det fanns inga andra strumpor som drog in så mycket pengar till församlingsbygget som de ”gröna strumporna.” Den äldre damen fick inte vara med på invigningen av församlingshemmet. Hon dog något år innan men minnet av henne och hennes önskan att bidra hänger vid ingången till Kyrkans hus som en påminnelse för oss som lever idag om att Gud kan använda till och med våra misstag.
Själva evangeliet talar ju om detta. Vem av dem som stod där vid Jesu kors kunde ana att detta totala misslyckande egentligen var den största seger som någonsin vunnits.
Till sist vill jag citera en sångstrof av låtskrivaren Keith Green:
”Just keep doing your best and pray that it´s blessed. Jesus takes care of the rest”
”Fortsätt göra ditt bästa och be att det välsignas. Jesus tar hand om resten”
Text: Ingemar ”Igge” Johansson