Till minne av professor Carl-Henric Grenholm (1945-2026)

Professor Carl-Henric Grenholm har i mer än ett halvt sekel varit en påtaglig och betydelsefull kraft inom den svenska teologisfären. Han blev professor i etik 1992, men började undervisa som lektor vid Teologiska fakulteten i Uppsala redan 1976. Doktorsavhandlingen om ekumenisk socialetik följdes av studier om arbetsetik och arbetets mening.

Inom sin forskning har han, utöver att ha skrivit om ekonomi och luthersk etik, behandlat olika former av kristen etik, etisk teori samt vetenskapsteori. Och helt nyligen publicerades hans banbrytande monografi Kritisk politisk etik. Om moralens betydelse inom politiken (Acta Universitatis Upsaliensis, 2024) samt en mindre bok, utgiven av Katedralakademin, Vad är etik? Om den kritiska reflektionen över moralen (Katedralakademin, 2025).

Carl-Henric Grenholm har varit en oavbrutet djuplodande forskare, och en engagerad och mycket uppskattad handledare som haft stort inflytande. På våra breddgrader kommer ingen annan professor i etikämnet i närheten av det Grenholm genomfört, bland annat har han varit handledare för minst tjugofem doktorander. Som en av dessa priviligierade doktorander, vill jag nämna tre lärdomar jag bär med mig från mitt möte med Grenholm och som berört och synligt påverkat mitt sätt att förstå och tolka världen.

Den första lärdomen handlar om Carl-Henric Grenholms extraordinära strävsamhet. Genom hans sätt att arbeta har han lärt flera generationer teologistudenter om arbetsetik, arbetets mål, värde och mening. Grenholm brukade säga att etikerns viktigaste uppgift är att forska och att det arbetet går före allt annat. Och han har levt som han har lärt. Tre mycket omfattande forskningsprojekt har initierats av Grenholm: om ”ideologiska konflikter i svensk arbetslivsdebatt”, om ”etisk reflektion i ekonomisk teori och praktik” och om ”luthersk teologi och etik – i ett efterkristet samhälle”.

Den andra lärdomen handlar om rättvisans betydelse för etiken och moralen. Att ta del av Carl-Henric Grenholms eget rättvisepatos och ställningstagande i politiska frågor och hans samhällsengagemang har varit ytterst lärorikt och utmanande. Han har påvisat vikten av att se rättvisan som etikens grundläggande element, att analysera, försöka förstå och samtidigt befästa och upprätthålla dess betydelse och värde. Grenholm har varit en ledstjärna när det gäller etikens relevans i kritiska studier av politisk teori och i politiskt handlande.

Den tredje lärdomen handlar om Carl-Henric Grenholms generositet, och hans integritet. Vi är många som i Grenholm mött en genuint engagerad lärare och en rättvis och alltid uppmuntrande handledare som engagerat sig i vårt arbete och som gett oss mycket mer än en doktorand har rätt att förvänta av sin handledare. Detta är jag oändligt tacksam för.

Sist men inte minst vill jag tacka Carl-Henric Grenholm för hans goda råd och stöd i uppbyggandet av Katedralakademin, något som förhoppningsvis också främjar etiken.

Normunds Kamergrauzis,
domkyrkoteolog