Från första stund i livet handlar det om att ta in den värld man fötts in i. Omgivningen – i smått som i stort – finns där bara som en gåva och utmaning. Det gäller att orientera sig fram till en livsförståelse bland kunskaper, känslor, relationer, moraliska överväganden. Denna livsförståelse ska sedan resultera i en livshållning: så här vill jag leva mitt liv.
Det är en komplex och komplicerad process som sällan eller aldrig går snörrätt framåt. En förändrad omvärld, motgångar och nya erfarenheter tvingar mig till ständiga omprövningar. Ibland glädjefyllt, ibland smärtsamt.
Idag är vi många som ställer oss frågan hur vi ska få ihop det hela. Världen spretar, klimatet skenar, krigen spökar, hävdvunna värderingar ställs på ända. Vi känner oss vilsna och ibland vanmäktiga.
Samtidigt och paradoxalt nog skapar en förvirrande verklighet också ett mångfaldsperspektiv som kan göra livsförståelsen rikare och mer mångsidig. Den stora utmaningen är att kunna och våga leva med båda sidorna.
Två nyckelbegrepp blir i det sammanhanget våra följeslagare. Tolka och förstå. Att ställa grundläggande frågor till det vi möter. Vad är det egentligen som sker? Vilka är drivkrafterna bakom? Vad kan det leda till? Vem tjänar på det och vem förlorar? Är det sant det som sägs? Vilken kunskap grundar det sig på? Hur bör jag agera? Och många, många fler liknande frågor. Svaren eller i varje fall försök till svar kan hjälpa mig att förstå. I bästa fall kan de minska graden av förvirring och hjälpa mig att se en helhet. Inte alltid en lycklig sådan men ändå en helhet.
Vårterminens program vill spegla en del av det omgivande livets mångfald och hjälpa oss att både tolka och förstå innebörden i dem. Dessa insikter kan förhoppningsvis bidra till att vår helhetsförståelse kommer en bit framåt på livsvägen.
Normunds Kamergrauzis, domkyrkoteolog