Lanterninens hemligheter

Vi är några besökare som visas runt av Robert Edman från KFS (Kyrkans Fastighetssamverkan Stockholm AB). Robert är projektledare för renoveringen och har ett nära samarbete med M3 bygg som är huvudentreprenör. 

Vi tar trapporna upp. Första våningarna ser vi ofärgad puts och renoverade stenar och det är inte förrän vi kommer lite längre upp det börjar hända saker. Där får vi se de nya stenarna i fasaden, kopparplåt med avancerade formationer och renoverade urtavlor med plåtbakgrund. En helt enkelt fantastisk renovering!  

Det har gått 3 månader sedan sist och man har färdigställt själva terassbotten och räckena i trä och kopparplåt.  

När man gjorde om utseendet på Storkyrkan från medeltida till barock på 1740-talet murade man tornet i tegel och från tornterassen uppåt är det en träkonstruktion täckt med kopparplåt. Under årens lopp har plåten bytts ut helt och delvis. Träet hade delvis bytts ut på vissa ställen, t ex på de snedställda sidorna på tornterassen. Träet är från 1700-talet och när man som nu går på djupet med en renovering är det väldigt mycket som har blivit komposterat, dvs det har förmultnat och har ingen bärighet.  

När man nu tog bort plåten och synade underlaget, upptäcktes stora skador runt sidorna på träkonstruktionen som håller klocktornet på plats. 

Efter en process med utvärdering och undersökning av skicket insåg man att klocktornet måste lyftas upp för att byta ut bottenkonstruktionen. Hur gör man det kan man fråga sig? Jo, man använder domkrafter och lyfter försiktig så att man kommer åt syllarna. Robert Edman förklarar att man var tvungen att ta in extra timmermän. Med Simon Sköld från firma LI Tak AB har man haft 16 timmermän på plats för att genomföra träarbetet. Snart är timmermännen färdiga uppe i tornet. 

Robert berättar också att man har gjort det möjligt att kunna gå upp i ett av hörnen i klocktornet. Detta för att kunna se om något läcker eller om det finns andra problem. Vi undersöker nävern som timmermännen har använt som isolering. En byggnadsmetod som användes förr. Man kan även se huvuden på de handsmidda spikarna i träet. Här har timmermännen återanvänt så mycket det går.

Det man kan säga om tornet är att det har varit läckage och fuktighet under årens gång. Inte så konstigt i och för sig eftersom allt material har en hållbarhetstid. Man märker också att det har varit lågbudget-renoveringar där man har utfört arbete för att saker helt enkelt ska hålla ihop – som t ex de betongfyllda urnorna, där träet var genomruttet och man gjorde en enkel lösning. 

Det var väldigt intressant att se hur man lägger plåten mot sten och fasad. Man lägger plåten an i spår. Allt för att undvika att väta ska komma in under plåten och på detta vis göra det mer hållbart.

Snart kommer plåt och sten att bli målade. Urtavlorna är nu fullt renoverade och man har behållit gammal plåt på en av dem för att visa tidens gång. Detta göra man för att lämna tidsspår efter sig. 

Vi tittar även på de vackra stenarna som är huggna i Danmark, där man verkligen ser spåren efter mästarnas hand. På bilden kan man se hur stenarna är huggna i två olika mönster - låger- och skrädhuggen. 

Vi tackar Robert för en fin guidning.

Snart kommer Storkyrkan att träda fram i den skrud som den hade på 1740-talet.