Några dagar hade gått sedan den förfärliga novemberdagen 1202 då han blev inlåst tillsammans med andra fångar i en fängelsehåla i Perugia. Nu låg han utmattad på ett stengolv i en mörk, fuktig, underjordisk källarhåla. Aldrig förr hade Giovanni di Pietro di Bernardone (Franciskus) upplevt så mycket lidande, hunger, förnedring och trötthet. Han var inte van vid sådana umbäranden. Hans liv hade varit präglat av frihet, kreativitet, lyx och överflöd.

Franciskus försökte förstå vad som gått fel den där novemberdagen. Det var meningen att slaget vid Collestrada skulle sluta i stor seger för Assisis nyrika. Så blev inte fallet. Nu låg han på ett kallt stengolv tillsammans med några av sina vänner. Många var uppgivna och tänkte sig att döden var nära.

Franciskus förmådde dock rikta blicken mot en liten glugg, en öppning utåt, genom vilken dagens solstrålar försökte leta sig in och han upplevde en ljusglimt i mörkret. Ett hopp tändes i honom trots att de yttre omständigheterna blev sämre och sämre och några av hans kamrater blev svårt sjuka och dog.

Början på Franciskus resa inåt skedde under mycket turbulenta omständigheter. Samhällslivet i Europa vid början av 1200-talet befann sig i stor omvälvning. Övergången från en feodal samhällsstruktur till en marknadsstruktur var i full gång. Det blev mer och mer en betoning på ökad produktion, konsumtion och ekonomiska framgångar. Traditionell dualistisk metafysik började ge vika för en naturalistisk filosofi med en betoning på experiment. Städerna växte snabbt, människor upplevde frihet och krävde bildning och universitet som Paris (1150), Oxford (1096), Cambridge (1209) och Salamanca (1218) grundades.

Hur bör en människa orientera sig i en värld präglad av stora omvälvningar? Medan många människor influerades av starka samhällskrafter som rationalism, naturfilosofi och konsumism, valde Franciskus att vandra den långa resan inåt. Han utforskade medvetandets högsta aktivitet, kontemplation (grek. theoria).

Franciskus beskrev hur han vid ett besök till kapellet San Damiano hösten 1205 upplevde det som att en stråle av Guds kärlek föll in i hans själ. Han odlade denna upplevelse och den 16 april 1209 fick han tillstånd av Påve Innocentius III att grunda Franciskanorden. Med en stark betoning på enkelhet, vördnad för allt liv och uthållighet har den franciskanska livshållningen varit en ljusglimt i den västerländska kulturen.

2000-talet står inför stora omvälvningar. Migration. Klimathot. Artificiell Intelligens. Existentiell ohälsa. Hur ska vi orientera oss? Glöm inte att det är möjligt att utforska medvetandets högsta aktivitet, kontemplation!

Ted Harris, TD, FTO