Att återställa skönhet

Peter Michael möter upp mig och vi åker till Gladsaxes huvudkontor och verkstad, som tidigare var en gammal biograf från Leipzig. Hur den hamnade i en liten ort utanför Köpenhamn är en helt annan historia.

Idag ska vi fokusera på stenhuggare, olika typer av sten och vi ska också genomföra några intervjuer för att få en insikt i hur arbetet egentligen går till.

Kontakten förmedlades av Peter Medin från Närkesten som var underentreprenör till M3 Bygg. Närkesten och Gladsaxe/Nordisk sten samarbetar vid stora restaureringsprojekt i Sverige.

Peter Michael och hans bror Stig tog över företaget efter faderns bortgång. Faktum är att det var farfar som en gång i tiden grundade stenhuggeriet. Gladsaxe är inriktade på omfattande stenrestaureringar och har verkligen fullt upp med allt från slott, kyrkor, herresäten till obelisker som behöver renoveras och återställas.

I verkstaden är det något fuktigt och det enda man hör är ljudet av huggande verktyg och från ventilationen. I övrigt är det tyst och slagens rytm är behaglig. Golvet hålls fuktigt för att minska dammspridning, och det finns stora utsug för att avlägsna damm och partiklar.

I en annan del av verkstaden finns en stor skärmaskin som skär enligt exakta mallar. Här krävs precision och noggrannhet.

Fantastiska tavlor pryder väggarna både i kontorsdelen och i köksområdet. De är över tidiga projekt. Flera var som ritningar där varje sten har tilldelats ett nummer. En tavla visar farfaders stenhuggeri där man stod utomhus och högg stenen.

Man formar inte bara sten här utan man arbetar även med att restaurera utsmyckning. Stig arbetar uteslutande med att återställa konstutsmyckning.

Det som framkommer under dagen är stoltheten och vikten av yrkeskunnande. I Sverige finns det inte längre några stenhuggare som kan utföra den här typen av arbete, utan de finns i Baltikum, Tyskland, Polen och Danmark. Utbildning finns heller inte att tillgå i Sverige. För att bli stenmästare krävs 4 års utbildning plus två år i praktik.

I Sverige renoverar vi stenen tills det inte längre går, som en form av kulturarvsbevarande. I Danmark ser man till hela byggnaden, och om en sten börjar vittra byts den ut som en del av kulturbevarandet.

Peter Michael och jag besökte Christians Kirke på Standgade 1 i Köpenhamn, där de höll på med att byta sten. Peter Michael berättar att de har ett tiotal stenhuggare på plats i verkstan och ungefär lika många som arbetar med att montera stenen ute på fältet. För honom är det viktigt att ha hela processkedjan för att kunna garantera kvaliteten.

Här var det intressant att få se hur man låter renoveringen vara en del av byggnadens historia. Man kunde alltså se formationer där stenen delvis var utbytt. 

Det är alltså viktigt att förmedla att en renovering har utförts, som en dokumentation av byggnaden för eftervärlden.

Otroligt fascinerande.

Och jag tänker på den känsla och skicklighet som krävs för att slå en sten och göra den till en del av ett större pussel. Jag tänker också att det här är storslagen kulturhistoria där byggnaderna talar, där stenarnas uttryck är budbärare från en annan tid.

Det är poesi och opera på en gång!

Stenarna på Storkyrkans fasad är målade i linolja. Här ser vi några exempel där de har blivit målade.