”Andlig beredskap” av annat slag

Vi är inne i en period av upprustning av aldrig tidigare skådat slag. Den är till största delen av militär natur och investeringarna i nya och alltmer utvecklade vapen är enorma. Allt tal om civil beredskap handlar om civilsamhällets beredskap att stödja den militära förmågan och stärka den civila motståndskraften i händelse av krig. Kyrkan förväntas medverka med de resurser kyrkan besitter inte minst genom sin landsomfattande organisation och sitt lokala kontaktnät. Ibland kallas denna kyrkans delaktighet i den civila kraftsamlingen inför ett hotande krig med den stora grannen i öster för "andlig beredskap". För mig är detta djupt missvisande och vilseledande. Vad menar vi då med andlighet och andlig beredskap?

Andlighet i judisk-kristen tradition handlar om den livshållning som är förankrad i den profetiska kritiken av "denna världens fred". Ingenstans i det bibliska materialet framkommer denna motsats mellan de två synsätten så tydligt som i det möte som Johannesevangeliet berättar om i sitt kapitel 18. Där möts den romerske landshövdingen Pontius Pilatus och Jesus av Nasaret och anklagelsen gäller uppror mot makthavarna. Jesus säger till Pilatus att hans rike är "av annat slag" och därför slåss inte hans anhängare med den romerska militära styrkan. "Av annat slag" skulle också kunna översättas med "av andligt slag" som skiljer sig från denna världens synsätt där makt och våld dominerar, också som ett sätt att skapa "fred".

Profeterna redan 700 år före Jesus förkunnade denna fred "av annat slag". Shalom kallas den på hebreiska. Fredens grogrund är en "andlig beredskap" där svärd ska omskapas till plogbillar och spjut till vingårdsknivar, där folken inte mer ska lära sig att strida utan var och en ska kunna sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd - och inte vara rädd.

Hur vi hanterar rädsla tycks vara den springande punkten när det gäller val av vägar till fred. Ända sedan bondesamhällets dagar har vägen till fred varit murar mot omgivningen, militär upprustning och tillit till avskräckning och rädsla hos dem som upplevs som fiender. När man inte litat till den egna våldskapaciteten har man sökt sig till allianser med dem som haft större militär styrka. "Fred" har skapats genom våld och krig, underkastelse och nederlag för "fiender". Situationen tycks ha varit likartad över hela jordklotet. Men från 700-talet före vår tideräkning växte en motrörelse "av annat slag" fram.

I gamla Israel förkunnade profeter som Jesaja, Mika och Hosea en fred "av annat slag" och detta hade sin motsvarighet på andra platser på jorden. I Kina predikade Konfucius mot våldet från makthavarna mot den arbetande befolkningen, i Indien lärde Buddha ut ett annat förhållningssätt till tillvaron, liksom Zaratustra i Persien och filosoferna i det antika Grekland, Hellas. Så Jesus var inte ensam där han stod ensam inför den främste representanten för det romerska imperiets hela våldskapacitet. Han hade bundsförvanter, kanske till och med i varje människas djupaste längtan.

Mot denna bakgrund borde "andlig beredskap" betyda en övning i att tänka på ett annat sätt när det gäller fredsskapande. Att tänka om och tänka nytt kan vara svårt och utmanande i en mentalitetskultur som är så intensivt präglad av "den romerska fredens" tänkesätt. Men det finns alternativa traditioner som förvaltar det annorlunda förhållningssättet med ickevåld och nästankärlek, rättvisa och försonande barmhärtighet som huvudingredienser i detta fredsskapande. De mystika traditionerna i världens olika religioner är bärare av dessa tankar. "Andlig beredskap" utifrån dessa traditioners förhållningssätt är ämnet för min föreläsning. Om detta skulle jag vilja samtala.

KG Hammar, ärkebiskop emeritus